Sex

Kamrater! 

Från Israel kommer en propå som hävdar att DET KOMMUNISTISKA MANIFESTET handlar om ren o skär SEX! Hur rätt är inte denna iakttagelse!

Jan pussar er alla

Teatersex

Novisen
Det var så fruktansvärt hett. Den där veckan. Han hade önskat att han fick vara hemma. Istället för att jobba. Fast ändå inte. Verkligen inte. Han längtade dit. Den tungt sensuella atmosfären på teatern. Den förmodade tillgängligheten. Sugmärkena som nonschalant bars som troféer. Ja, ryktet. Frigjordhet? Sinnlighet? Allmän kroppslighet? Outsläckligt bekräftelsebehov? Självförbränning? Traumatiserad barndomsupplevelse? Politiska statements? Spelar ingen roll. På denna teater skulle han doppa kuk. Om orgier fantiserade han. Varje natt. Dagtid också. Han hade tjatat. Varit en smärta i röven. Hängt på fester. Halvhånglat. Mailat. Ringt. Hängt där. Varit jobbig. Redan i våras. Tidigt i våras. Fått till möten. Fikat med chefen. Flirtat. Brett på. Berättat hur duktig han var. Och pålitlig. Ordningsam. Strukturerad men ändå... flexibel. Kunde hugga i. Hur mycket han älskade den här teatern. Engagemanget. Och regissören. Bäst. I landet. Och konsten de gjorde. Ensemblen. Texterna. Modet. Tillslut hade han fått jobbet. Som regiassistent. Om han inte tog betalt. Askultera. Han borde visa framfötterna nu. Svetten rann utmed ryggen. Det var mycket hett.

Men. Nu i augusti, i den här förbannade hettan. När allt skulle börja kom förkylningen. Missat första veckan. Nu borde han visa framfötterna. Verkligen. Mycket olämpligt att han varit utslagen. Olämpligt. Oförlåtligt också att vara försenad. Idag. Första dagen efter förkylningshelvetet. Mycket svårt att den stora, svartmålade scenen saknade all slags luftkonditionering. Inget insug. Inget utsug. Endast en bordsfläkt. På kontoret. Han hoppades att han fick jobba på kontoret idag. Det fanns hur mycket som helst att göra. Som han borde ha gjort. Han skulle inte hinna porrsurfa. Bredvid kontoret låg logerna. Där fanns speglarna och skådisarna. Framför speglarna. Så mottagliga för smicker. Så behagsjukt hungriga. Där bytte de om. Blottade sig. Där fanns duschen. Där borde förväntningar infrias. Det började bulta vid tinningarna. Jeansen krympte. Det gjorde ont och blev svårt att gå. Nu var det bråttom. Kvällssolen stekte. Inte en endaste liten vindpust ville leka på huvudstadens gator denna kväll. Svettiga människor släckte sin törst vid de uteserveringar han med möda passerade. Kvinnor med stora läppar och ölglas följde honom med blicken. Några orkade le mot honom. En bög också. Buttpluggen var på väg ut. Han var genomblöt av svett.

Utanför teaterns entre skymtade han två gestalter. Eller var det en? Svetten ner i ögonen gjorde det svårt att avgöra. Det var två. Översättaren och maskören. Han var rädd för båda. Han trodde att de båda var rädda för varandra. De var gränslösa fast på helt olika sätt. Båda sätten obegripliga. Översättaren, översittaren, som han kallade honom, med sin så kallade humor. Förnumstig och pervers på samma gång. Snobb. Lysten. Oberäknelig. För att inte tala om maskören. Trettio meter därifrån hörde han henne vrålskratta på det oförlikneliga, skånska, häxkraxande sättet som ingen levande kunde härma. Han rös i hettan. Buttpluggen gled obevekligt och med god fart ut ur sitt hål när han skyndade på stegen, och lade sig besvärande bakom pungen.

"Där kommer i alla fall en riktig liten bull, ju. Han sprutar ju så mycket hormoner så mina moderkänslor får äggstockarna att vakna till igen. Ju. Synd att jag inte hinner göra en bodypainting på dig också, som exempel så de där nötterna fattar. De fattar ju inget ju! Bara fett! Du är ju bara muskulära strukturer hela du och har inte en gnutta fett. Fattar du vad jag säger?" Hon skulle just ta tag i hans axlar när översättaren avbröt henne.

"Hjärnan består av fett. Jag tror visst att du är försenad? Det är väl du som är den där ambitiöse regiassistenten? Ja, det börjar ju bra... De jobbar med, vad kallar de den, nu? Foucault/Paglia-scenen? där inne i ugnen. Tablå fem. "Motsatsernas enhet och kamp" alltså. Alltså den som du glömde kopiera till utskicket. Var det med flit? Är du puritan kanske? Ja, den ungdomen. Helt kastrerad." Han log slugsliskigt, fuktade läpparna och torkade svetten ur nacken. "Skynda dig nu. Du behövs nog där inne."

Hettan, ståndet och personangreppen samverkade till att få honom ur balans. Han vacklade in genom entrén, linkade förbi baren. Foajén var öde och tom. Han vände om. Kunde inte motstå kylskåpet i baren. Plockade fram en kall öl. Öppnade den och drack. Kylan drog missionerande genom hans kropp och upp i skallen. Det var halvskumt här nere. De två legendarena syntes som siluetter genom glasdörrarna uppe vid gatan. Sen försvann de åt olika håll. Han såg sig omkring. Lyssnade. Dörren in till scenen var stängd. Utifrån gatan hördes en motorcykel vråla för att strax tona bort. Efter det började kylskåpet brumma. Han ansträngde sin hörsel för att utröna om någon mänsklig aktivitet pågick i lokalen. Inget ljud röjde något sådant. Han började slappna av. Kanske ensam, kanske inte. Här. På teatern.

Och så kom fantasierna över honom. Först som en urringning i sminkspegeln. Sedan hans eget allvarliga ansikte bakom henne som nu tittade upp och mötte hans blick. En utmanande, in eller utbjudande porrsvankning. Ben som särades. Doften av kön. Hans stora händer om tunga bröst. En slick- och sugmun som öppnades. En slick- och sugtunga som gäckade eller tvärtom tydligt begärde. Just. Han svalde. Öppnade ögonen som han tydligen slutit. Han lystrade igen. Borde ge sig tillkänna om det nu var några människor på teatern. Men stämningen han råkat i hindrade honom. Könet var så plågsamt svullet att det fordrade en omedelbar befrielse. Han övervägde det inte ens. Inte alls. Nej, handen drogs mot gylfen och förde mycket långsamt och mycket varligt ner dragkedjan för att inte riva upp runksåren eller skada det stora, känsliga ollonet. Lättnaden över att hela kuken äntligen stod fri i luften fick honom att dra en mycket djup suck. Han tittade ner på den och blev själv imponerad. Stor till och med från den här uppifrån-vinkeln! Fick med viss möda av sig t-tröjan. Svalka. Sedan lyfte han högra handens tumme och långfinger mot munnen. Förde in dem. Gled runt med tungan. Drog ut den och greppade fjäderlätt kukroten med de båda fingrarna och lät dem långsamt glida utmed under och översidan ända tills han nådde strängen. Svalkan från saliven fick fjunen på armarna att resa sig. Hans vänstra hand återförde under tiden buttpluggen till sin plats. Då jävlar skallade telefonen uppe på kontoret.

Först var han oförmögen att ta in ljudet. Sedan låste sig hela hans kropp som vore den tillfälligt utlånad åt en gjuten bronsstaty. En överkåt satyr i en olympiers gestalt, en psykotisk Fidias verk, och som sådan naturligtvis fullständigt oförmögen till varje annan rörelse än det rent skulpturala imiterandet av rörelse. Grotesk, helt enkelt. Andades inte längre. Men hjärtat bankade. Svett rann. Tårar rann. Som på madonnan. Inga övriga jämförelser. Telefonen lade av efter tjugo sekunder. Ingen hade svarat. Han höll fortfarande andan. Han höll fortfarande pluggen mot ändan. Han höll fortfarande högra tummen mot strängen. En klar droppe lämnade öppningen och föll mot golvets dunkel. Det var stekhett. Kontorets andra telefon tog då vid. Krigslarmade. En dörr öppnades och någon tog emot samtalet. Han kände igen regissörens röst och rökhostningar. Han kunde inte urskilja annat än enstaka ord som politisk schamanism, Marx/Engels och khatarsis mellan långa pauser. Men under pauserna började han höra omisskännliga kåtljud inifrån scenen. Eller var det syrebristen? Jo. Gud i himlen! Det var ju stön! Från många! Från dem han ville sätta på kom det stön! I olika taktarter! En extas, en kollektiv extas, var på gång där på andra sidan svängdörrarna. Det hade kanske vibrerat där hela tiden? Kanske hade han trott att det var något hans överansträngda undermedvetna hittat på under det att verkligheten i själva verket vida överträffade hans tonårsfantasier? Hade han innerst inne inte trott på materians möjligheter utan istället förlagt all sin sexuella kreativitet till idévärlden? Han höll fortfarande andan. Det gjorde ont. Kuken var fortfarande lik en Akilles spjut. Buttpluggen satt oomkullrunkerlig där han satt den. Nu kom en man i tenororgasm. Och nu minst två kvinnor! Allt och mezzo. Nu kom flera! Nu blev det tyst. Nu kom en man till. Nu vrålade ju en kvinna i en tsunami-orgasm, kulandes. Sist kom en goss-soprans silverklingande spröda men triumfatoriskt ljudande fröjd över utlösningen. Nu la sig verkligen tystnaden. Jag måste andas, tänkte han, jag måste andas. Och med all sin viljestyrka fick han igång andningen. Den var mycket tung. Tyngre än kuken. Samtidigt som ett par nakna vader skymtade i trappan utanför kontoret öppnades dörren till scenen. Ur dunklet trädde Sveriges vackraste skådespelerskor tätt följda av de vackraste skådespelarna. De satte slapp kurs mot kylskåpet., alltså mot honom. Alla bar rester av fordom avancerad kroppsmålning. Annars intet. De fäste till att börja med inget avseende vid honom. Sen kom scenografen, utan kroppsmålning, naken, röd lycklig. "Bättre, mycket bättre än sextiotalet," sa han och fortsatte, "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov. Så jävla vackert, enkelt, funktionellt!" Bakom scenografen skymtade ett stort hårrufs, tillhörande teaterchefen, som gurglade ett slags medhåll. Sen kom resten av hedonisterna ut. För att släcka sin törst med öl. Regissören skred ner för trappan och anslöt sig till de andra. Först då föll den allmänna uppmärksamheten på den för sitt förstånd kämpande regiassistenten. Sveriges allra vackraste skådespelerska kupade sin hand över hans vackra ollon och sa "Vi har jobbat utifrån "var och ens fria utveckling är en förutsättning för allas fria utveckling" och till sådana övningar behövs du också. Med två fjäderlätta , dialektiska rörelser fick hon honom till verkligheten. Den underbara. Den jordiska. Det var inte mer med det. Så enkelt! Buttpluggen föll i golvet och han med den.

Hej, Världsanden!

Nu är Jan åter i Stockholm. Det ska nu offentliggöras att den svenska huvudstaden blir först i världen med att få Det kommunistiska manifestet som teaterpjäs. Jag och några andra heroer beslöt att stockholmarna helt enkelt förtjänade bäst denna djupt andligtmateriella present. Först tänkte vi att den skulle ha premiär i New Orleans men det får bli senare, beslöt vi politbyråns intergalaktiska utskott.

Jan

lördagsseans

Kamrater!
I kväll lördag kommer jag och en annan schaman framträda med cigarr och cognac på Teater Tribunalen kl 22.oo. Det kommer att bli en mycket poetisk resa i inre och yttre verkligheter. De av er som är nyfikna på membranpumpen och kolijox får er lite mer till livs. Välkomna!
Jan

Post festum

Nu har jag framfört alla de planerade föreställningarna på Teater Tribunalen och det känns tomt. Jag hade gärna fortsatt. Jag visste inte att mottagandet skulle vara så gott. Faktum är att vi var beredda på att få några riktiga käftsmällar. Dessa uteblev. För Teater Tribunalens vidkommande så bör vi nog fundera på om vi riskerar att bli ihjälkramade. I så fall kanske vi ska byta strategi. Hursom haver, kära kamrater, kom och besök teatern på Hornsgatan i Stockholm nu under de två första majveckorna och ta del av festivalen som i år uppmärksammar att det är 40 år sedan den stora revolten som bland andra paroller hade FANTASIN TILL MAKTEN och VAR REALIST: KRÄV DET OMÖJLIGA! Jag har bestämt mig att fortsätta bloggen även om det inte blir mer offentlig schamanism på ett tag. Det var en fin 1:a maj och därför vill jag vårda den kampglada energin med ömhet och kärlek. Stora uppgifter väntar. Och i september, älskade kamrater, har vi premiär på Marx/Engels underbara Kommunistiska manifestet.
Kramar och kamphälsningar
Jan

Forum för levande kommunism

Jag är Jan! Och några andra. Så här är det, att från och med nu skapas forum för levande kommunism. Vad går det ut, på kanske du undrar? Men du vet svaret! Alla vi vet att i varje människas hjärta/hjärna/medvetande finns något oerhört vackert som varje människa vill ge systrarna och bröderna. Men den älskande människan är ofta rädd under det herravälde vi kallar kapitalism och som kapitalisterna gett ett grekiskt namn som betyder folkvälde. Många människor tror inte ens att de har något värdefullt att ge och det i sin tur gör att människan känner sig mycket fattig. Den fattiga människan vill berika sig, för att kunna ge, men har svårt att förstå hur. Alla vet innerst inne att den rikedomen inte är på riktigt som andra människor ska ägna sina liv, sin tid, sin mening till att skapa åt den enskilde att njuta efter gottfinnande. Allt det goda du har att ge, människa, kan vi andra få. Vi har rätt till det! Och du kommer att få allt vi kan ge! Men marken, mineralerna, tiden och arbetet har ingen rätt att äga! För det är ändå vårt, vad än lantmätaren, börsmäklaren och riksdagskvinnan säger. Vi måste vårda livet och då måste vi vara kommunister. Allt annat resonemang är att spotta på kärnan av existensen.
Jan

Kaderträff i veckan

Framträder på Teater Tribunalen i afton kl 19.00. Skall sedan se till att resten av landet hänger med. Far alltså till Östra Näsberget, för att ha en kort kaderträff. Åter på Tribunalen på torsdag. Allt är så gott som fullbordat! Läs Expressen 19/4 och se vad den otålige Nils Schwartz slår fast!
Jan

Teater Tribunalen

Högt älskade! Nu skall snart den fulla innebörden i begreppet politisk schamanism avslöjas, och hela mitt och ert livsverk framläggas till beskådande! De tre avdelningarna 1) klasshatets sublimering, 2) ironin i kapitalet och 3) kärlek under sufisten Kollontajs handfasta ledning skall nu äntligen avfyras. Även om jag har en del invändningar mot upplägget kommer jag att från 19.00 denna afton att framträda offentligt och ge moder jorden och världsanden all kärlek jag har. Segern är vår, kamrater! Framgångens vindar smattrar i våra fanor, och den nya människan har redan börjat växa!

Kyss på er alla!
Jan

Etnoporr

Jag undersökte lokalen på Hornsgatan där framträdandet ska ske. Det är viktigt att ladda ett rum som ska frammana hela härligheten. Men detta rum behövde sannerligen inte laddas! En oerhört sexuell och revolutionär och sant elektrisk energi hade helt tagit sin boning på Tribunalen. Det var inget annat än Etnoporr som hetsade upp de närvarande till rituell orgasm, det bästa jag vet. Det förefaller som om de väntade kravallerna i förorten kommer att föregå Världsandens nära förestående självförverkligande. Vi marscherar, dansar och följer vår bestämmelse med händer doftande av jungfrulig frukt. Allt går vår väg!
Jan

Jag skrev just en redogörelse för vad politisk schamanism är, men den försvann! Antingen är det säkerhetsagenter och spioner som jävlas, eller också är det goda krafter som inte tyckte att texten var bra. En annan variant är att jag, Jan Schaman är oteknisk? Jag tyckte att det var en vacker och pedagogisk text och nu är den ute på resa i universum. Jag ska försöka få fatt i den så att även ni kan bedöma den, men just nu har jag inte tid.
Kom ihåg att Jan älskar er.
Jan

Fick en fråga av en ung kvinna igår. Den löd: Vad är egentliigen politisk schamanism? Det finns kanske fler som undrar det och därför ska jag försöka svara så enkelt som möjligt.

Vad är politik? Jo, det är konsten att organisera våra liv. Vår vardag ser ut som den gör beroende på strukturer och förhållanden som människorna skapar. Politik handlar för det första om att inse att det finns olika intressen som inte alltid är förenliga. Politiken är den arena där dessa intressen är lättast att beskåda. Dessa intressen är nakna och objektiva även om det ofta, mycket ofta, döljs i natt och dimridåer och kallas "sunt förnuft" eller "tingens ordning" eller ges en dräkt som prålar av begrepp som vi lärt oss uppskatta även om det ofta är svårt att definiera dem. Frihet är ett sådant begrepp som nästan alla hyllar men få vet vad det är. Man måste alltid fråga sig vems frihet som åsyftas och om denna frihet är till något eller från något. Många i detta land som jag tillfälligtvis verkar i tror felaktigt att politiken per definition är det som politiker ägnar sig åt. Begreppet är större än så. Du är själv en politiker, kära vän, sa jag till den unga kvinnan, efter som du handlar och lever i ett samhälle. Min vän Aristoteles som är en ganska lurig typ sa en gång till mig att en idiot är en person som inte fattar att den är ett politiskt djur med ansvar. För mig är politik att avslöja alla intressen som ligger bakom sätten vi lever våra liv.

Vad händer med vår tid, din och alla andras tid, tex? Vem äger din tid? Du? Grattis i sådana fall. De flesta är tvungna att sälja sin tid och det underliga är ju att det finns de som har råd att köpa den. Och den som köper tid, den köper liv. Och i vårt samhälle har man kommit överens om att det är en helig rättighet att äga. Det man har köpt, det äger man. Om vi säljer vår tid är den inte längre vår. Varför vill man köpa tid, då, frågade den unga damen vidare. Jo, svarte jag, därför att rätt använd skapas värden av tiden och med dessa värden kan jag ju köpa ännu mer tid och till slut äger jag massor av tid som ger mig en underbar, berusande makt över människor jag inte känner och jag kan också köpa tid som jag "ger" tillbaka genom att hitta på TV-tävlingar och substitut-dramatik som ger en som sålt sin tid en falsk känsla av att leva och sedan köper jag upp journalisters och professorers tid, sätter dem i arbete och "hjälper" de som sålt sin tid att orientera sig i en värld som är så komplicerad och förvirrande. Jag hjälper dem helt enkelt att tänka rätt. Det är det som är politiken idag, min vän, avslutade jag min tankegång. Sedan genomförde vi en astral sexualakt och rökte fridsamt efteråt. "Hur kopplar du det till schamanisn, då, Jan?" frågade hon och blåste ut en rökpuff som liknade ett ansikte, som jag igenkände som Friedrich Engels. Jo, svarte jag, det kan låta lite flummigt, men det handlar ju egentligen inte om något svårare än att ha en levande relation till sk flydda tider och en förmåga att koncentrera sin energi på kommande tider. Man skaffar sig helt enkelt kunskaper om utvecklingens lagar, som jag brukar kalla Världsandens väg till fullbordan. För att ge det ett namn har kommunisterna, dessa prydnader för livet, gett det ett namn. Historisk materialism. Visst är det vackert, sa jag. Mycket, sa hon. Men att förflytta sig i tid och rum, är inte det lite ockult, Jan, frågade hon vidare. Jo, om man betraktar det ytligt kan det kanske förefalla så, men tänk efter nu. När du drömmer är ju allt möjligt och vad är drömmar om inte energi som har roligt i ditt medvetande och som ju är en egenskap som kännetecknar högt utvecklad materia, din hjärna. Alltså är det helt enkelt ren och skär materialism, min vackra kamrat, avslutade jag vår sköna konversation. Sedan ville hon ha tantrasex med en vännina och flög iväg och lämnade mig i en vemodig stämning.

Kom ihåg alla vackra kamrater, att Jan älskar er.

Jan

Absolut

Besinna er inte! Kapitalisterna borde besinna sig men inte vi. Nu är det så att de snart har gjort sitt. Löjligt nog klamrar sig vår regering fast vid en supermakt på dekis, en världsordning som håller på att rasa, en ideologi som förminskar människan som art och dessutom säljer de ut vårt brännvin till frankrikes rikaste alkoholister. Jag brukar anlägga regionalt nationella perspektiv ibland när jag reser omkring i världen. Nu är jag i Sverige. Men min uppfattning är den att all världens folk har mer gemensamt än vad de själva tror. Orden gemensam och gemenskap är nycklar till min vetenskap, den paranormala politiken. Jag uppmanar alla som vet vad gemenskap är att att arbeta för att sprida insikten.

Jan

Det har varit en orolig natt
Goethe vill tala
Han talade igen strax innan det första morgonekot dennes

"Ni nalkas åter, dunkla, ogripbara
gestalter som jag en gång drömlikt såg.
Skall nu jag söka hålla fast er skara?
Finns tillförsikten ännu i min håg?
Ni tränger på, och ert må väldet vara!
Ur tunga töcken böljar fram ert tåg.
Den trolldomsfläkt som följer er i spåren
gör hjärtat upprört som i ungdomsåren..."

Förtätningen är så gott som fullständigt genomförd och vi väntar nu bara på signalen.
Energierna står som vore de fastfrusna ute på klipporna i havsbandet. Men de rör sig. De rör sig över oöverskådliga tider, rymder, samlar sig.
Vi bör vara försiktiga i tolkningen. Trots allt är det vår.

Jan

Kallelse till revolutionen

Det dånar uti rättens krater, och jag vet att kälk/spetsborgarna och kapitalisterna spetsar öronen för fullt. "Vad är det som låter?" säger de medan de knaprar på sin dagliga viagra. "Det låter ju som fan!!" Och de blir nyfikna. Och de beger sig till kratern. Och de vill titta ner i kratern. Och då hjälper Du dem att ta det avgörande språnget. Världsanden tackar Dig.

Detta händer nu.

Alla ni heroer - lita på Er vän Jan Schaman!

Kamrater

Kamrater, älskade kommunister! Jan Schamans ädla vänner. Välkommna skall ni vara till min blogg, alla hjältar, världsandens heroer.