Jan Schaman

Manifest/tillkännagivande uppläst av mig den 18:e juni 2011 på uppdrag av Teater Tribunalen och Parkteatern

2011-06-19T12:32:00.003+02:00

Tillkännagivande.

Subkultur

Kulturen ger sig till känna när två eller fler människor sammanstrålar. Den uppstod med människan och den upphör med henne. Vi följer efter de som innan oss levat och dött i, utvecklat och utvecklats i, och lidit eller njutit under tystnadernas kulturer, hovkulturer, fjäskande kulturer, kryperiets kulturer, klosterkulturer, slavsamhällenas olika kulturer, högkulturer, feodala kulturer, cafékulturer, krigarkulturer, haremskulturer, massproducerade kulturer, klasskulturer, nationella kulturer, arma kulturer, frihetliga kulturer, båtyxekulturer, subkulturer, patriarkala kulturer bla bla bla. De flesta har varit dåliga. Och människorna tänkte eller tänkte inte, sa eller teg, handlade eller lät bli inom ramen för, och ibland trots dessa kulturer. Vi behöver inte tala om kultur – fenomenet kommer att finnas om vi finns.

Hovkultur

Kulturpolitikens område är litet och budgetarna små. Varför finns den?

För att ge intryck av att Sverige ingår i den västerländska civilisationen.

Gör Sverige det?

Nej, men enskilda personligheter har gjort det och i vissa tider lite mer än i andra.

Ska inte kulturpolitiken sträva efter att föra in oss i kretsen av europeiska kulturnationer då?

Västerländsk civilisation

Nej, det är försent. Europa kommer inom loppet av vår livstid bli lika perifert som Sverige varit de senaste 5 000 åren.

Vad ska kulturpolitiken då avhandla?

Tja, den kan användas som ett anständigt bidrag att rädda planeten från dess förstörare.

Hur då?

Genom att ge konstnärerna Carte blanche att göra uppror, säga sanningen, ta till våld, göra preformances och installationer som innebär skärpta förhör av kulturstrateger, vapenexportörer och tjuvar av gemensam egendom.

Att underlätta att ge ut dessa förhör i tryck i dess poetiserade form samt att distribuera de konstfilmer som är en del av projektet.

Att försvara denna politik mot legotrupperna i borgerlig media.

Är det troligt att det kommer att hända?

Absolut!

När då?

När det är framtvingat av nödvändigheten.

Och fram till dess?

Två läger minst

Så kommer den att å ena sidan sträva efter att vrida tillbaka utvecklingen till en optimistisk tid och å andra sidan sträva efter att tysta opposition, skaffa fram underhållning till idioternas banketter och ge patentverket extraarbete.

Med andra ord är kulturpolitiken ett område där några ideologier står mot varandra. Den utrycker olika intressen. Den representerar i huvudsak en aspekt av en samhällsordning i upplösning.

Konsten att överleva och leva.

Två läger står emot varandra. De känner inte oss. Vi känner dem. Vi känner er.

De blänger med oskarpa, grumliga, närsynta ögon mot varandra över det kampavsnitt där deras batalj ska stå.

Vi känner dem. Det är likvidatorerna mot demokraterna.

Likvidatorerna är de armaste av arma, de fattigaste av fattiga. De är utsugarna! Det är de som girigt skövlar värden skapade av solar, hav, syre, pollinerande bin och människors arbete.

De hatar alla arter. Mest av allt hatar de människan. De känner henne inte. De är xenofober gentemot sig själva och försöker göra alla andra lika funktionshindrade. Likvidatorerna hatar alla tidigare och kommande generationer av artfränder. Likvidatorerna kallar sig individer. De är legio.

Högkultur

De är tondöva, du virtuos på fagott och de hatar dig och den epok som uppfann ditt instrument! Du, ditt instrument och tonerna du lockar ur det är inte relevant längre ens som klassmarkör!

De läser ändå inte dina dikter och hatar dig, poet, så skriv något bättre!

Kan de inte göra en bra investering, designa sina stulna bostadsrätter eller propaganda av din tavla, skulptur, video så föraktar de dig, hatar dig och förbannar din utbildning, du installatör, målare, fotograf, skulptör! Och det gör de även om du kan användas till allt de vill!

De talar med en röst - uniforma i sin kollektiva ensamhet som de kallar individualitet.

De klär sig likadant – uniforma i sin kollektiva ensamhet som de kallar individualitet.

De rör sig i flock - uniforma i sin kollektiva ensamhet som de kallar individualitet.

Deras hybris är utan tidigare motsvarighet.

Och varför inte? De har makten över kapitalet, över media, över domstolar och lagstiftande församlingar, över internationella organ och universiteten.

De patrullerar haven med jagare, ubåtar och hangarfartyg för att fiskare som inte har någon fisk att fiska inte ska praktisera överlevandets konst och kapa deras supertankers med stulen olja att höja havsnivåerna och temperaturen på den jord de har ägaranspråk på.

De har vaktbolagen, polisen, övervakningskamerorna.

De har reguljära trupper och legioner, divisioner, plutoner och skvadroner av lejda mördare, åklagare och advokater.

De har internationella brottsmålsdomstolar åt förlorare men är själva höjda över alla lagar.

De har stadsplanerare och skattejurister.

De skjuter skarpt och friar sig själva!

De har löpsedlar och batonger!

De läser vad jag skriver, de hör vad jag säger, de har FRA.

Så obekymrade är de inte att de inte måste kontrollera allt.

Med satelliter avfotograferar de varje kvadratmeter för att registrera dricksvattenkällorna de vill äga, skogarna de gör till kontanter, och demonstranterna de vill förgöra. Så att du kan välja en pensionsförsäkring med avkastning och betala för vården du inte har rätt till.

De vill äga historien och designa den efter intresse och smak för att tysta ned den och utplåna den.

Nuet vill de göra evigt.

Framtiden dödar de.

Deras farligaste fiende är de själva.

De vrålar i kör FRIHET! Vi vet vad det betyder.

Frihet från ansvar.

Frihet från gemenskap.

Frihet från tankar.

Frihet från framtid.

De måste stoppas till varje pris.

Konsten om den är värd namnet kan inte ställa sig någon annan uppgift än att sträva efter det vackraste – att med snille och smak likvidera likvidatorerna! Konsten är inte på er sida, likvidatorer!

För genom era tankar ord och gärningar tror vi att ni är ett med dem!

Eller är ni kanske anständiga demokrater? Tillhör ni de anständiga demokraterna kanske, som nu hoppas att utskott, nämnder och andra av genom DN, SvD, Bonnier, Schibsted, Microsoft, Wikiepedia m.fl. medvetandegjorda och fria medborgares omsorgsfullt valda församlingar skall sätta sig till motvärn och rädda politiken och biblioteken, udda tidskrifterna och små förlagen, teatrarna och orkestrarna, Public service och ABF?

Hoppas ni att det går? Hoppas ni att det är färdighukat under likvidatorernas mordanslag på det återstående gemensamma? Att det är kanske dags nu att ta tillbaka det som förlorats? Att den kalla beräkningens iskalla vatten kan värmas ljummen och penningen tvingas till reträtt? Att tillståndet av samförstånd och konsensus, balans och trevliga samtal kan återupplivas? Att trivseln ska återuppstå? Att kampen åter ska föras genom begärda och verkställda voteringar? Då hoppas ni att ni själva inte är hjärntvättade då? Att ni inte redan gjort ert? Men ni har gjort ert och ni är hjärntvättade.

Konsten är inte på er sida!

Vi tänker inte bidra till fortsatt trivsel och hjärntvätt! Vi är inga nostalgiker. Vi skall aldrig mer ge demokratisk legitimitet åt ert samhälle genom att spela oppositionen som tillåts säga vad som helst men inte göra något, vara samvetets röst, spegeln framför er att skratta åt eller förfasas över, indigneras av så att ni lugnt kan fortsätta administrera ett samhälle på väg till undergång.

Vi tänker inte vara pysande ventiler i sönderrostade systems tryckkammare, olja i maskinerier som avslutar varat.

Skärpta förhör

För i en tid då journalisterna helt har upphört att granska makten och kårens utmärkande drag är letargi, slapphet, okunnighet och ignorans, deras kultur är lakejernas och deras uppdrag att kampanja för likvidatorerna, då de tror att heder är något kurdiskt, så överlåts det åt konstnärerna jaga efter sanningen. Och när väl en Anna Odell Wallraffar och gör deras arbete så vänder sig de med hat mot henne och konsten.

För i en sådan snuskig tid då tioårs minnet av händelser som i sanning innebar kavallerichock mot picknicksällskap, som innebar internationella insatsstyrkan mot sovande 15 åringar, som innebar urskillningslösa batongslag mot småbarnsföräldrar med barnvagn, som innebar skarp eld riktad mot folkmassor, uppmärksammas i Public service med frågan om vänsterextremister åter kan tänkas förstöra svenska städer, så måste någon säga sanningen och dra på sig journalisternas och likvidatorernas vrede. Ni anstiftade ödeläggelsen! Ni ljög redan innan något hade hänt! Ni hittade på tyska terrorister! Ni skrev om skadade polishästar som inte fanns! Ni försvarade repressionen! Ni är en del av repressionen! Våldsövningar genomfördes på demonstranter redan en månad innan i Malmö och ingen skrev eller skriver eller talar om det.

För i en tid då symptom får beskrivas men ingen diagnos göras måste någon ändå operera och dra på sig likvidatorernas, journalisternas och åklagarnas vrede.

För i en tid då politikerna avskaffar politiken genom att ägna sig åt stöld och häleri måste några ändå utöva politik! Då parlamentarikerna inte är mäktiga sina uppgifter så…

I en tid då polis och domstolsväsende inte stoppar rån och stöld av gemensam egendom måste någon annan utföra arbetet och eftersom vi på detta kulturstadium fortfarande sanktionerar den hämnd som är utdömande av straff fast det kallas vård måste brottsoffren själva utkräva hämnd, och genomföra happenings som innebär återtagande av det som stulits samt förstörande, kalla det böter, av stadsjeepar, espressomaskiner, och trettiotusenkronorsbarnvagnar och villor byggda vid tidigare skyddade stränder, ty det civila samhället är snart slaget i spillror.

Vår tid tillåter inte konstnären att föra dialog, ty det finns ingen att föra dialog med! Det finns inga att medla mellan! Det finns inga samveten att väcka, ingen bildningstörst att släcka. Konstnären idag kan inte inlåta sig i brobygge, medling och skapande av förståelse. Vi ska inte visa mångfald på scenen för att demokraterna vill visa att vi alla är lika värda när de inte själva är kapabla att se till att vi blir det. Vi ska inte sminka över ert sönderfallande samhälle! Vi ska demaskera det!

Konstnärer som vill trösta, designa åt svenskt tenn och underhålla samt göra sig namn, eller vara samvetets röst kan inte längre räknas som konstnärer utan är våra fiender.

Vår tids konstnär är aktivist, politiker, journalist, stadsplanerare, polis, domare, och bödel.

Vår tids konstnär tar med sig sprayburkar, cementblandare och videokameror till Bukowskis auktioner och spelar marseljäsen och anstaltar gatlopp!

Är detta uppvigling! Svara! Är det åtalbart? Vilka av er törs ropa på rannsakan och dom? Vilka av er tänker göra anmälningar anonymt och vilka av er undertecknar med era namn? Oavsett vilket kommer ni att ingå i ett stort, allomfattande konstprojekt! Revolutionen!

Manifestskrivning i grupp?

2011-05-11T13:50:00.000+02:00

Jag har fått uppmaningen att skriva ett "kulturpolitiskt" manifest genom Teater tribunalen. Beställaren är Stockholms parkteater. Så, kamrater, skriv gärna vad ni tycker skulle vara relevant, revolutionärt och uppkäftigt och utgöra en milstolpe som delar upp kulturpolitiken och kulturen i ett före och ett efter Manifestets publicering! Det kommer att undertecknas av er och Jan Schaman!
Personligen får jag kväljningar av orden kultur och kulturpolitik. Jag inspireras av följande:
Dziga Vertov's Enthusiasm
Kuhle Wampe
Marcuse

1 maj

2011-05-03T09:45:00.000+02:00

På bilden syns en docent, en konstnär och en teaterproducent. Och många andra. Bilden är från Vänsterpartiets avmarschområde Medborgarplatsen i Stockholm 1 maj 2011. Även Jan Schamans ande svävar över bilden... Senare, vid Kungsträdgården, anmodades Jan att sänka eller helt enkelt rulla ihop fanan som pryds av ett välkänt emblem som symboliserar arbetarnas och böndernas enhet, samt pryds av Vänsterpartiets grundare....

Verkligen Färdigflabbat!

2011-04-30T16:35:00.000+02:00

Nu är det över. Sista föreställningen gavs 28:e april. På fb fann jag följande diskussion och blev glad:
Alexander F

Hrmm, funderar på att dra iväg på lite kommunistteater på Tribunalen, är visst sista föreställningen i kväll kl. 19. Hundra spänn för ungdomar o studenter. Haka på?   
torsdag kl. 16:47

  2 personer gillar detta.

 Sara H

‎"En gång var det en väldigt gammal och småsur herre som frågade vart dom frysta bären var från för land. "Estland" eller nåt sånt var det. Gubben muttrade för sig själv: "kommunisthallon"." torsdag kl. 16:52 · Gilla · 1 person 

 Albin SHade varit kul men orkar inte idag. torsdag kl. 17:03 · Gilla 

  Jan S Kom! torsdag kl. 17:46 · Gilla 

 Olle B Åh nej, är det redan sista föreställningen. Är dessvärre på Gotland. Hade ju planerat att gå på den. Fan, dålig planering. torsdag kl. 17:47 · Gilla 

 Joar S den är asbra! när vi var där satt en borgare i publiken som efter föreställningen tog tillfället i akt att presentera sig själv och sade att han blivit omvänd! han hade blivit av med allt liberalt tankegods. torsdag kl. 20:32 · Gilla · 3 personer 

 Olle BHaha. Är det sant? torsdag kl. 20:48 · Gilla 

 Joar S I början av pjäsen får man kolla rakt in i en snurrande hypnospryl för att rensa ut all liberal dynga man har i huvudet (man blir ständigt påprakad en massa liberalt flum, när man läser DN osv). torsdag kl. 21:20 · Gilla 

 Joar S Sen i mitten av pjäsen är det en paus då publiken får diskutera det som Jan Schaman tar upp, vid det här tillfället teaterns bojkott av borgerlig media.

Efter diskussionen säger en snubbe som hela tiden har suttit liksom på ett hörn: -"Alltså jag har röstat på högern i alla val men efter att ha sätt det här är jag nog fan övertygad kommunsit (han sa inte K-ordet men andemeningen var densamma). torsdag kl. 21:22 · Gilla 

 Joar S Sen pekade han på den stora hypnotiseringsprylen och sa -"Fan, den där kanske funka!" torsdag kl. 21:22 · Gilla 

 Joar Skott hehe torsdag kl. 21:22 · Gilla 

 Alexander F Ja, det var en riktigt bra föreställning! torsdag kl. 21:44 · Gilla · 1 person

En sista möjlighet att avliberaliseras!

2011-04-17T13:10:00.000+02:00

På uppdrag av Världsanden anropar jag de klentrogna: För er är tvenne extra föreställningar av Färdigflabbat utlysta. Gån och se. Låten Hypnotografen eder rena och vederkvicka.

27 och 28 april kl 19.00. Boka på Teater Tribunalen, för framtiden främst, för den innevarande dagens glädje även, och för de stupade, drömmarna, byggarna som gick före oss.

Kättaren - text ur Färdigflabbat

2011-04-17T09:47:00.000+02:00

”Man må se till, om det skett med fog och rätt, att kättarna i Goslar, sedan man länge undersökt deras vidskepelse och med rätta utfärdat kyrkans bann över dem, dessutom hängts endast därför att de icke ville döda några höns.” (Kaltner anf. arb. s. 15, Lea anf. arb. 1:XV.)

"Och så kom då det heliga evangeliet och Guds ord i ett storliga ont och skadligt missförstånd... Alltså, när man predikar om kristlig och broderlig kärlek,... så ville det gemena folket, det alla ting gemensamma vara skulle, eller ingen överhet, herrskap eller junkerskap, den ene lika så mycket som den andre, börandes den ene vara skyldiger att låna åt den andre men ingen att ge sådant tillbaka och betala, kräva eller begära.” (Kaser: Politische und soziale Bewegung im deutschen Bürgertum, Stuttgart, 1899, s. 219.)

Herre. Nu i gryningen ska jag tas av daga och jag bävar inte så mycket därför, men undrar mer varför. Jag har nu fått höra att jag ser ut som en bild av dig, men så illa har man mig rådbråkat med gissel och påkar att jag tror jag ser värre ut än vad du gjorde innan du lämnade detta livet för att som man sagt mig ta på dig allas våra synder om vilka jag enligt mina vedersakare omfattar fler än jag visste fanns. Ändå tyckte flickorna att jag var en fager pojke för inte alls så länge sedan, men när någon nu ser mig skriker de av fasa, ty så fult har man mig pinat. Om du nu ser mig, vilket jag fram till för några veckor sedan trodde, så vet du bäst vem av oss som lidit hårdast. Det kan mycket väl vara jag, emedan inte en hel värld kommer att minnas mig, som bara försökt gå din väg och leva som du sa och som dina apostlar levde. Detta är i alla fall vad jag trodde. Med möda försökte de som ledde oss lära oss enfaldiga läsa och jag lärde mig faktiskt alla bokstäverna, om jag så inte alltid var kvick på att reda ut vad de betydde när de fogades allt för långt samman. Nu har man förklarat att även det var en synd... Men vad man berättade att du en gång i tiden sade var i alla fall att ”allt vad man gjorde mot dessa dina minsta, det gjorde man ock dig” och vidare att det var lättare för den med pucklar försedda hästen som i boken kallas kamel och som jag förmodar är lika stor som en häst att ta sig in igenom det lilla nålsögat än det skulle vara för en rik herre att komma i din himmel. Och om apostlarna, vilka var först Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder; Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob, Alfeus' son, och Lebbeus; Simon ivraren och Judas Iskariot, ja, att de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Och att de troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov.
Så gjorde också vi och nästan aldrig stal vi av det som andra med orätt hävdade var deras, men vi delade på det vi hade, och vi arbetade gemensamt på jord som legat för fäfot eller aldrig brukats, och vi delade brödet så som du lär ha gjort. Vi jagade väl i början med snaror, men sedan några anförde det att även alla fän och kräk var skapade för Guds glädjes och sin egen skull och också kan tänkas ha själ, stekte vi inte mer fågel eller hare.
Vi lärde att det inte var synd att vara människa och vi delade läger med dem vi behagade och fann lust och glädje i och barnen tog vi för att vara allas och som jag tycker togs de väl omhand och vi slog aldrig dem, då du själv lärt att de skulle komma till dig och vi inte kunde tro att du ville se dem för att slå dem.
Men då höga biskopar och riddare red in i våra läger och anförde att marken vi bebodde var given traktens frälse och vi inte mer värda var än boskap och då deras svärdshopar red ned oss och stack våra usla kojor i brand och dräpte ett antal av de våra samt förgrep sig på våra kvinnor härdade vi inte ut åsynen av detta utan reste yxor och grepar mot dem så att de flydde och väl också något litet bet i gräset. Vi samlades till rådslag alla, gamla och unga, kvinnor och män och vi bad tillsammans till dig och visste att det sista inte var sagt och att herrar riddare och biskopar nog snart skulle återvända efter denna nesa för att oss nedermeja som gräset på ängen. Varför du inte hörsammade oss när vi oss till dig vände i vår stora nöd och förtvivlan är för mig en stor orätt. Emellertid så följde vi dig och dina egna ord och som en del guld, detta djävulens glitter låg kvar på valplatsen tänkte vi på det du sagt att den skall som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” Och vi väl visste nog nu att också vi räknas som förbrytare och vi tänkte att du själv ville att vi skulle rusta oss och sedan skedde just det att vi oss rustade med fler än de två svärd du sagt skulle räcka.
Ganska snart började sedan stort krig mot oss, dina minsta, och vi slog tillbaka men ej så hårt att vi seger kunde vinna. Hundra och hundra och hundra igen av oss är nu inte längre mer än kadaver och andra har rannsakats och dömts till att bestiga galge och bål och så sönderslagen och sargad blev jag att jag inte mer kunde uthärda utan bekände ömkligt att jag ej tror på treenigheten, att du är gud, fader och helig ande i ett och samma väsen eller liknande, att jag ej tror på den obefläckade avelsen, att jag mot överheten mig uppsatt har, horat och vanhelgat budet om äktenskapet, mördat och spridit Arianus och andras för mig okända läror. Att jag vägrat tala med deras munkar och ej visat ånger stämmer ju inte emedan jag talat med dem om ock med så sönderslagen och fasligt uppsvälld mun att ej annat än stön och grymtanden kan ha undsluppit mig. Och det jag ångrar är att jag på dig har trott och litat och inser nu väl att vi små i vårt armod måste slå hårt för att alls få någon rätt. Att vi älskade och sjöng är svårt att ångra, men nog hade vi väl hellre övat oss mer med svärd än vad vi gjorde. Jag säger nu farväl till dig. Vi mötas nog aldrig, men det helvete de dömt mig till är nog inte till och det räds jag alls inte. Mitt korta liv skall nu snart släckas och så även de vars glädje, sorg och kamp jag delat. God natt, du som jag anropat och kallat herre.

Ny chans att avliberaliseras!

2011-04-10T22:32:00.000+02:00

På Världsandens befallning ges nu två extra föreställningar av Färdigflabbat! Den 27 och 28 april, kl 19.00. Teater Tribunalen

Öppet brev till Ingegärd Waaranperä, DN och Karin Olsson, Expressen

2011-04-10T21:55:00.001+02:00

Bakgrund: Efter intryck av ett år präglat av mediamonopolens kampanjande för monarki, krigshets och Natoanslutning, expropriation av offentlig egendom och likvidering av uppnådda liberala framsteg, för en politik i språng mot avgrunden, beslutar den fria, radikala teatergruppen Teater Tribunalen att under uppsättningen ”Färdigflabbat” av och med undertecknad att 1. inte uttala sig i borgerlig och kommersiell media, 2. inte skriva i den samma, 3. ej annonsera i den, och 4. inte skicka särskilda inbjudningar till dess recensenter. I akt och mening att inte göra skiten intressantare än den är.
Det påstås då av starka krafter att det i Stockholm och därmed i Sverige finns en offentlighet, en offentlig debatt, ett pågående kritiskt samtal som för vårt samhälle framåt just för att viktiga tankar tillåts brytas till framstegets fromma och att detta förhållande (som ju alla vet är ett resultat av medvetna och humanistiska herrars kamp för yttrande och egendomsrätten) är ett ett av de säkraste och mest omisskännliga kännetecknen på att vårt samhälle är ett av de yppersta i denna världen. Vi förvaltar här i höga Norden de vackraste arv mannen(!) lämnat efter sig: Atens Agora, upplysningens och de amerikanska och franska revolutionernas odödliga idéer; ja kampen för medborgerliga fri och rättigheter har här nått sin fullbordan... Ja, för en offentlighet lik vår går folk på andra platser i denna dag i döden. Dag ut och dag in trotsar människor tanks och batonger för att införa mediamonopol! Det är vad DN:s teaterkritiker Ingegärd Waaranperä (DN 26/3) slungar ut i sin harm över att en liten fri teatergrupp i Stockholm prövat tanken att under en månad inte föra sitt bidrag till offentligheten genom Bonniers och Schiebsteds konglomerat. Och Expressens kulturchef Karin Olsson eldar (2/4) på och anser det som rena tokerier att inte vilja ha att göra med hegemoniska organ som bidrar till att göra världen diminutiv och obegriplig, går maktens ärenden, till hälften består av reklam, öppet kampanjar för sina ägares intressen, slickar rövar och bestämmer agendan för vad som får sägas och hur. Mina damer, vad hånfulla och arga ni blir! Och hur övertygade ni verkar vara att ni har rätt och vi har fel. Att jag många gånger har fel erkänner jag och förklarar att jag är i min fulla rätt att ha det. Men ni har aldrig det? Ni går inte monopolens ärenden? Ni tjänar inte som de alibi era ägare hånar bakom era ryggar? Ska vi vika oss för det faktum att två jätteföretag ÄR den offentliga debatten? Ja, oroa er inte, det sista kommer vi ju av nödvändighet under överskådlig tid att göra... Men jag slår mig stolt för bröstet och konstaterar vilken oväntat lyckad strategi det var att få upp er i ert öppna luftrum så att den uppmärksamme kan se med vilken kraft ni hävdar den intellektuella flygförbudszonen! Och att er reflex att när så krävs öppna total och skoningslös eld mot det minsta embryo till opposition mot den som sjunger i en mer sannare och vackrare tonart än den uniforma kör av liberala, enstämmiga megafoner ni ingår i, så tydligt exponeras av de få som fortfarande inte bläddrar direkt till hovskvaller och sport. Men jag frågar nu er: Är ägarkoncentrationen utan betydelse?

Kommunistiskt nybygge i Lipara

2011-03-31T11:37:00.001+02:00

Ur Socialismens historia av Max Beer
Enligt vad den sicilianske författaren Diodoros (bok 5, kap. 9) berättar beslöt kring år 580 flera Knidos och Rhodosinvånare att lämna sina hemorter, enär de var missbelåtna med de lydiska konungarnas tryckande välde. De seglade västerut och då de landade vid Lipara (en ö vid Sicilien), mottogs de vänligt av därvarande invånare och lät av dem övertala sig att tillsammans med dem bilda ett gemensamt samhälle. När senare tyrrheniska sjörövare ansatte dem, byggde de sig en flotta och fördelade sig så, att en del av dem bebyggde de andra öarna som gemensam egendom medan de andra försvarade dem mot sjörövarna. All egendom förklarade de för gemensam och de levde även i gemensamma måltidsorganisationer (syssitier). Det gemensamma livet varade en tid framåt, men sedan fördelade de ön Lipara, där också staden låg, sinsemellan och odlade de andra öarna gemensamt. Till sist fördelade de samtliga öar på tjugu år och så snart denna tid var ute utlottade de ständigt på nytt egendomen.
Institutionen med måltidsorganisationer fanns också på Kreta. Samtliga kretensiska medborgare utspisades gemensamt av allmänna medel. Platon tror, att måltidsorganisationerna inrättades i syfte att hälla medborgarna krigsdugliga eller skydda dem för någon nöd. Han anser dem för en gudomlig nödvändighet (Om lagarna, bok 6, kap. 21) och räknar dem som institution med i idealstaten (Staten, bok 8).

Från Facebook

2011-03-21T10:00:00.000+01:00

"Så här skall teater vara..som en distortad megafon i det kalla Stockholm. En mistlur. En knuten

näve innanför märkeskavaj-fickan. En sprucken röst i nattsorlet. Fantastiskt. Fanatiskt. Roligt och ledsamt på samma gång. Stadsteatern och Dramaten och allt vad ni heter..släng er i väggen! För alla emot och för. Se den vilken sida om liberalismen ni än må stå på."

Text om bakgrund - utfasad

2011-03-18T08:50:00.000+01:00

Vi har tidigare från denna Tribunal genom föreställningen Jan Shaman går på stan, från våren 2008, kungjort det glada budskapet att segerfesten kan börja, att segern efter så många år, sekler, årtusenden, efter så många liv, efter nederlag på nederlag i ofattbara, hånfulla, grymma och repetitiva serier slutligen uppnåtts. Vi har här avtackat och ärat världsandens heroer av vilka de flesta utgjordes av publiken den gången. Några av er som är här nu kände er träffade. Måhända med rätta. Men ännu troligare inte. Vi har förklarat att människans blodiga förhistoria är till ända och att vi från denna Tribunal, världsrevolutionens ledningscentral, världsandens främsta redskap, fört vår art över den avgörande tröskeln mellan nödvändighetens rike och frihetens. Att vi är fria att ha anspråk på allt. Vi var alltigenom ärliga den gången. Men vi tror inte att vi blev förstådda. Vi försökte spela upp en pjäs i tre akter den gången...

Vi var roliga och charmiga. Vi ville inspirera er till att sakta ner era steg, se er om, återuppväcka den uråldriga längtan efter Communis , tänka och sedan ta ett avgörande kliv framåt. Det gjorde ni inte.

Eden

2011-03-12T13:19:00.000+01:00

ur Färdigflabbat

ALLARM - Färdigflabbat endast till och med den 3:e april!

2011-03-11T09:31:00.001+01:00

Hemsidan fungerar igen så boka på.
Ytterligt få återstående föreställningar.
Spelas fredagar och lördagar kl. 19.00, söndagar kl 16.00
Boka snarast på http://www.tribunalen.com/

En fisliberal Lisbeth Salander?

2011-03-07T19:03:00.000+01:00

Teater Tribunalens hemsida är hackad av någon. Biljetter kan bokas på telefon 08 - 84 94 33

Statusuppdatering

2011-03-04T09:25:00.002+01:00

Genrep och premiär är avklarade. Nu börjar spelperioden som sträcker sig fram till första helgen i april.

Den del av den evidensbaserade föreställningen som är mest svårhanterlig för mig är avdelningen som kallas "mental statusuppdatering" och som utgör ett avbrott och som ska leda till en diskussion. Frågan jag vill lyfta upp handlar om det offentliga samtalet och ingår i diskussionen om bojkott av de borgerliga medierna, som ju nu är bruten, se regeringsorganet. Det är svårt att leda ett demokratiskt samtal när man är centralfigur i en föreställning och alltså har försatt sig i en sorts maktställning. Moderatorskapet fungerar liksom inte. På genrepet uppfattades jag som så pass uppgiven och sorgsen att publiken blev ledsen och på premiären som för försiktig eller för otålmodig samt anklagades för att ta upp en fråga som i ljuset av händelserna i Nordafrika inte är så viktig. Jag menar ändå att det är ett problem att föra ett samtal i media som tillsatt en utrikesminister som är anklagad för folkrättsbrott och som inte vill ta ställning mot Libyens pråliga diktator därför att stabilitet i den imperialistiska världsordningen är överordnat allt annat. Jag lär mig väl under spelperiodens gång att initiera en bra diskussion. Ni får gärna hjälpa till. Se vidare den förvirrade men käcka recensenten från nummer.

Rom i Färdigflabbat. Scen.

2011-02-16T09:54:00.000+01:00

Och Rom är den eviga staden

Så hård, så stark och så bländande

Så överlägsen, så oövervinnerlig

Att ingen, ingen kan mäta sig med denna Makt

Rom når dig innan du når Rom

Till Rom sugs all världens rikedomar upp

som rov, som import, som genom trolleri

Metallerna själva ger vika, ut ur sina berg slits de upp

och ringlar sig till Rom

För Rom förvandlas skog till öken

För Rom töms hela trakter på folk

som förs till Den eviga staden

Triumfatorn, triumfatorn kommer! Ave! Under triumfbågen kommer de!

Gisslade och nakna paraderar kuvade folk på stenlagda gator,

och under jubel tvingas de på knä och detta kallas triumftåg

för att sedan säljas på den öppna, fria slavmarknaden

där tillgången är så stor att priset pressas ned och marknaden reglerar sig själv

Ingen är för fin eller för enkel, för ful eller för vacker, för liten, för smart eller för dum

för att inte kunna få en prislapp på öppna, öppna marknaden.

Bordeller, gruvor, och de väldiga lantegendomarna, de ständiga byggena, arenorna, templen, akvedukterna slukar slavar.

För den strävsamme, dygdige, anspråkslöse och praktiske medborgaren, den lantligt enkle patriarken, familjefadern, pater familias står kockar, drottningar, filosofer, bildhuggare, jungfrur till buds om han vill slanta upp.

I Rom förvandlas människor till ting och egendom och romerska jurister och lärda män funderar över hur denna magi går till och då människan nu blivit ett ting bland flera kommer man på att en slav är ett talande redskap och låter sig därmed nöja.

Viska aldrig till någon om Rom!

Frukta det bara. Hata är ingen större idé, du britt, du galler, du grek, du syrier, du jude, du nubier, du egyptier, du thrakier, du german

Roms språk är världsspråket

Roms lagar är världens lagar

Roms hjärta är av stål och Roms nävar hårdare än hjärtat

Erkänn Rom eller utplånas

I våra hjärnor har präntats in ett evigt Rom

Åh, antiken!

Då är det gott att minnas slavarna från kultur och underhållnings branschen,

för i Rom hade ordet kultur också en negativ klang precis som hos oss och romarna var mer för events än teater ....

Slavarna från underhållningsindustrin i Capua fann det tröstlöst och föga meningsfull att på arenor slå och slå och slå och slås ihjäl inför publik.

År 73 före vår tideräkning sprängde de sina bojor, kanske 80 stycken gladiatorer, för att kanske vinna en värld...

Och av kanske 80 underhållare växte en slavarmé upp som en del tror räknade 120 000 beväpnade frihetskämpar, partisaner, spartakister och deras ledare bar namnet Spartacus och legion efter legion, åh dessa oövervinnerliga, dessa av odödlig ära överhöljda romerska legioner, dessa fulländade krigsmaskiner, världens gissel, senatens och det romerska folkets bästa söner mejades ned, ja flydde, flydde eller dog av slavarnas vrede.

I Spartacus armé talades alla den tidens kända språk, och av var och en efter förmåga och till var och en efter behov var den teori som praktiserades bland slavarna. Och Roms ära trampades i smutsen och Rom rodnade av skam och Rom hotades i grunden och till slut segrade Rom och Spartacus och hans kamrater spikades upp på kors på den stenlagda via Appia och man påstår att det blev ett överflöd av kött och att korvarna under ett par månader var av prima magert, kalorisnålt och senigt människokött, ty Rom hade gott om entreprenörer.

Låt oss besöka en liten tillställning i Rom år 72 före vår herres födelse.

En romare som inte ens fruktar Jupiter kan säga så här

Jag är mätt och magen spänd – det var det

Jag ser mig om i världen och fruktar knappt något alls

Utom Spartacus!

Jag fruktar bara slutet på den långa raden av intensiva retningar och sensationer

Jag är norm för mannen i historien

Och inte Spartacus!

Där jag gör mig hemma, alltså var jag vill, vart jag än går

Är sura minen aldrig min, stammande ursäkten aldrig min

Pisspölen på golvet, blodpölen på golvet aldrig min

Förbannelsen som slungas ut kommer inte ifrån mig

Vrålet av smärta är aldrig mitt

Det ska bli Spartacus!

Tårarna som rinner aldrig mina och jag fryser inte alls

Som slavarna kring Spartacus

Det finns ingen mening alls och det är det som är bra

Nej, det som är mitt är självbehärskningen när det är kul

Excesserna i våld när det är kul

Kropparna jag velat ha

Eller så här... Ärade senatorer, riddare, medborgare, plebs: Dygden och strävsamheten byggde Rom, tände upp barbariets mörker, äran, fliten, måttligheten... Rom omorganiserade kaos till ordning!

Och inte Spartacus!

Applåderna, sångarna, diktarna, krönikörerna jag velat ha

Statyerna som rests föreställer mig, fast modellen var väl en slav

Kanske en Spartacus

Ja, bönerna som bes, bes till mig ”Hav misskund, hav nåd och låt nåd gå före rätt”

I denna värld, bedjare, finns ju ingen nåd och ingen rätt...

Inte för Spartacus

Jag kan mycket, väldigt mycket, men inte ge det som inte finns...

Det finns ju ingen mening alls

Inte för Spartacus

Men ta rätten om du kan och tror på den, om du har fler soldater, mer guld

Du förbannade Spartacus

Låt oss glömma slavhopen! Eller låt oss minnas den genom deras representant här, en före detta bonde från vad var det nu? Provinsen Bithynia vid svarta havet?

Bonde! Ville du kämpa med slaven Spartacus?

Själv låter jag luckan öppnas åt dig

Själv pekar jag väl då ut just dig och ber dig stiga in

Själv låter jag så luckan stängas, låsas om dig

Själv låter jag elda under hungriga bronsoxen jag låtit gjuta i skala ett till ett

I vars mage det snart blir blir varmt, blir hett, ja, om dina öron, händer, fötter

Själv så äskar jag tystnad

Och säger:

Till er förnöjelse, ämbetsbröder och systrar, ärade Romare, mina Herrar, Hövdingar– trefalt Hell, Härförare och Entreprenörer, till er förnöjelse Ungdom, rikets förnämsta blomma, kära representanter för industrin, riddare av gyllene kalven, har jag matat denna präktiga oxe med en levande människa och nu snart, när oxens bronsbuk här nu strax den glöder röd ,

ja, då är ju trälen nästan död... tystnad!

Hör!

Och ut ur gjutna oxens mun av brons:

Måööööööööööööööööö...ååååöööööööööööööööööööööööö

Mer genuint och levande brölar min oxe än någon av de som avlats av tjur och ko.

Ja, är det inte en rolig tingest, så säg. På tal om kor och tjurar:

Nu kommer horor av alla arter, raser och kön, så ta för er och låt er väl smaka

PREMIÄREN FLYTTAD!

2011-02-11T15:42:00.000+01:00

På grund av omständigheter, ruskiga och hemska, har Teater Tribunalen, kanske världsrevolutionens ledningscentral, klokt beslutat att skjuta upp premiären på Färdigflabbat till den 1:a mars.

Om Egypten och revolutionen och Sfinxen utan näsa

2011-01-29T11:47:00.002+01:00

"Så här föll den gamla kvinnans ord:

Dammigt är mångas liv
Dammiga var mina dagar
Heliga floden var aldrig min
Heliga flodens vatten delades upp av präster,
mättes upp i krus som
såldes i gyllene tempel ända bort på öarna i havet jag aldrig sett
Bevattnade hungriga gudarnas oändliga marker, släckte gudars törst
Och vaktades av soldater, krokodiler
Och jag var törstig, och jag var het, och inget fett spände mitt skinn och inget fett smorde mitt skinn som ännu har likadana fåror som Nildalen innan regnet

Så blev det paradigmskifte en liten tid...
Slöjan för min blick slets av
jag synade den värld jag känt
fann att den inte var något att ha.
Men hundra gudar eller fler blev en
Obarmhärtige Solen som vi kallar Aton
värmde jorden upp för alla, även för mig,
blev mild, så mild och Heliga flodens bördiga marker blev även mina

Aldrig trodde jag att världen kunde vara annat än så som de sagt att den skapats.
Att de med knutpiskor, rakade huvuden, tunna ländskynken och smycken av glimrande metall och av bronsspjut eskorterade kunde störtas, utskrattas och tvingas till ödmjukhet. Hon fortsatte:

Men det gick!
Jag ärar farao Echnaton och vackra Nefertiti för deras raseri.
Jag ärar farao Nefertiti och vackra Echnaton för att av aldrig blev redan snart
Och att redan då var tiden mogen, och den var det jämt och den är det jämt och det vet alla och de modiga vet det och de fega vet det och de rika har alltid, alltid fruktat det de vet alltsedan Vackra Nefertiti och Farao Akenaton

Sa gumman till rymden och såg Solstaden brinna upp och hörde hammarslagen hugga upp bilderna av solen Aton och Nefertiti och Echnaton som menade att jorden tillhörde alla

Och den unga flickan som kanske var dottern sa:

Våra sinnesförnimmelser och erfarenheter har visat att det praktiska
kommer före teori
Solen är mycket praktisk och dess egenskaper ytterst praktiska
Så vi gör en teori av kunskapen
Kamrater Farao och kloka Nefertiti var parollen: Poesin till makten!

Nu brinner vår stad, fienden skiter i all teori, de litar på praktiken
Lika bra att vi också gör det

Men jag kan till dig, du gamla, säga att du redan tidigt visste att
Jorden du trampar är din och tordyvelns
Regnet är lättare att glädjas åt om även
du får äta av det som åkern återger -
återger regnet och ditt arbete nedlagt i kanaler, i dammar, i cisterner, med böjd rygg, slitandet med djävla bronsåldersskitredskap (ett begrepp stavningsprogrammet föreslår ersätts bäst med Krisberedskapsmyndigheten eller broderskapsrörelse), över åkrar vid sådd, skörd och det som är där emellan, spridandet av slam och dynga
Återger bröd!
Ditt arbete är
Din födslovånda är
Vårt gemensamma intresse

Och den gamla kvinnan fyllde i:
Ja, allt det där är enkelt, förbannat rudimentärt! Jag vrålar POESIN TILL MAKTEN!
Och jag har ännu mer att säga, så gammal kärring i dubbelriket Egypten för 3300 år sen jag är:
Historien om alla hittillsvarande samhällen, och vårt är ta mig fan ett av de första, är historien om klasskamp och om en revolution får sociala konsekvenser så är det en social revolution
Vem byggde de redan när jag var barn 1000 - åriga pyramiderna och hemliga Sfinxen? Tusentals gjorde det!
Hur skapas en högkultur? Hi hi hi? Det är det ingen som vet? Genom att organisera och planera arbetet! Och när nu hundratusentals, nej, miljoners, människors arbete organiserats och planerats så undrar jag om det inte ändå är sorgligt att resultatet av denna ofattbara möda endast ändade i enorma gravmonument för enskilda , obehagliga mumier? Vi kräver att alla egyptologer och uttolkare av hieroglyfer och idioter på History
omgående lägger sig på sanddynorna och låter sig gnagas av schakaler!
Sfinxens leende döljer kalla profitkvotens fallande tendens och näsan på monstret borde aldrig sats dit
Kort sagt, sköna Nefertiti och hennes man var inte ensamma om att störta profitörerna!
De bara utfärdade det nödvändiga dekretet, som är en berömd sång i new age – kretsar, om att
expropriera expropriatörerna.
Vårt arbete vanställs genom årtusendena av dreglande sarkofagofiler: Hör på, gott folk, vi avslöjar Egyptens falska profet! En socialistisk tyrann! Redan från början ett FIASKO. Läs populär historia om Solstadens Achetatons uppgång och fall. Kättarkungen som socialiserade prästkapitalisternas egendom led av inälvsmask, led säkert av Fröhlichs syndrom, hydrocefali, fettsot, akromegali, blev eunuck i Nubien, var kvinna...

Och så tittade de båda kvinnorna en sista gång mot Achetaton som låg i Tell el Amarna och ropade unisont Leve de Socialistiska Solstaternas Rådsunion.

Det halvdöda spädbarnet, som var en gosse tjöt ut i natten: Den egyptiska tempelkonsten har genom Echnaton lyfts från mörker till ljus! De ikonografiska temata är också nya! Borta är alla traditionella mytologiska bilder, borta är det egyptiska pantheon till förmån för solguden, vilken i Karnak efter en kort tid inte längre framställs som som en falkhövdad människogestalt, utan som en solskiva, vars livgivande strålar sänks ned till människornas värld. Det finns i det nya materialet genrescener som aldrig tidigare skådats i tempel, hämtade från verkligheten, alltifrån bagarnas arbetsplatser till fågelgårdarnas virrvarr. Mycket mer än tidigare arbetar konstnärerna med en snapshotteknik, som gör att bilderna lyfts ut ur den evighet som annars så genomgående karakteriserar den egyptiska konsten.

Vad gossen menade var att den första dokumenterade socialistiska rörelsen och dess revolution framställde människorna som individer i en konkret verklighet och inte som konforma statister i en abstrakt evighet. Därpå vände de helt om och försvann ur sikte, sjungandes solsången som var deras hymn.

”All boskap betar tillfreds
Träd och plantor grönska
Fåglarna flyga upp ur sitt bo
Deras vingar lovprisar Dig

Alla småboskap dansar på sina fötter
Fisken i strömmen spritter inför Dig
Dina strålar tränga ned i havens djup
Du, som gör säd till människor,
som håller barnet vid liv i moderlivet
som tröstar honom tills hans tårar sluta
Du giver livets fläkt åt allt du skapat
När fågelungen piper i ägget
ger Du den luft till att leva

Var och en har mat
och var och ens levnadstid är räknad”

Och det sista man hörde från dem när sången klingat ut var spädbarnet som undslapp sig följande:
Ett verkligt radikalt, kulturpolitiskt drag av Echnaton och hans tid är legitimeringen av det talade språket såsom skriftspråk..."

Ur Färdigflabbat, premiär 26/2 2011 på Teater Tribunalen

Jag och Kollontay i ett av våra första möten

2011-01-28T10:32:00.003+01:00

400 år före Kristus smiddes diaboliska planer för ett rättvist och jämlikt samhälle. Vi slapp det då, och vi slipper det än idag, men se upp: plötsligt står någon dåre, extremist eller kvinna där och ropar på människovärde åt nästan alla...

Guds återbesök i den akademiska världen?

2011-01-26T00:01:00.000+01:00

Hej! En brandfackla har kastats in i fönstret i det sekulära varumagasinet. Upprymda professorer konstaterar i SvD Brännpunkt, husorgan för reaktionen, att människor mår bättre om de har något att tro på. Om dessa lärde män istället för att ge sig på människor som har en uppfattning som stämmer väl överens med det mesta vetenskap sysslar med, kunde dra slutsatsen att människor som bara tror på konsumtion och kamp mot nästan mår dåligt, vore det långt mer relevant. Att detta samhälle är ångestframkallande kan knappast skyllas på ateisterna. För övrigt rekommenderar jag er komma till Teater Tribunalen i vår och ta emot Evangelium enligt Jan Schaman.

Debatt

2011-01-25T01:40:00.001+01:00

Som jag tidigare nämnt så är detta utkast till principhållning underkastad debatt på teatern. Min linje anses som löjlig av flera personer med inflytande. Deltag gärna själva! Jag kommer att göra ytterligare kommentarer senare. Ni kan också vända er direkt till tribunalen.com

Uppmaning till fullständig och omedelbar bojkott av all borgerlig media!!!

2011-01-21T15:03:00.000+01:00

Bakgrund
Teater Tribunalen har sedan grundandet strävat efter att ta plats i den svenska offentligheten och genom uppsättningar, aktivism, seminarier och uttalanden, etc, sätta en egen dagordning och vinna gehör för denna. Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning detta har lyckats. Utan tvekan definieras en teaters bidrag till det offentliga samtalet i första hand genom dess förhållande till åskådarna; tilltal och förmåga att göra agendan tillgänglig. Vår ambition har dessutom varit att nå utanför den krets som utgörs av publiken. Vi har strävat efter att nå de stora stockholmstidningarnas ledarredaktioner. Ibland har detta lyckats. Vi har då ömsom varit nöjda med att ha irriterat somliga skribenter, ömsom blivit sårade av deras hånfulla ton. Vi har gjort bedömningen att det varit en viktig fortsättning av samtalet att bli tolkade och bedömda av de stora tidningarnas stora kritiker. Vi har tagit det som intäkt på en stigande aktning. Man har bett teaterns representanter att göra uttalanden och kommentera i första hand kulturpolitiska frågor. Och vi har gjort dem till viljes, intalande oss själva att vår röst respekteras och är viktig. Vidare har vi utan tvekan känt sympati för de skribenter som vi tror delvis delar våra värderingar och som för en egen kamp för utrymme på krympande kultursidor.

Nuläget
Teater Tribunalens identitet bygger på en oppositionell positionering till vänster. Är identitet samma sak som att faktiskt vara? I andra sammanhang klagar vänstern på att den inte uppmärksammas i borgerliga och kommersiella media. Denna inställning är desto märkligare som den tycks bygga på en oskuldsfull uppfattning om dessa mediers egentliga funktion. Den är givetvis att stödja den rådande ordningen!

Frågan ställs nu: Är det inte att i viss mån bidraga till dessa mediers attraktionskraft att låta sig speglas i och av dem? Och därmed exponera de uppskattningsvis 3000 läsare som följer dessa kultursidors teaterdebatt för övrig propaganda, desinformation och reklam?
Svar: Om man som vi tar oss själva på allvar av så är svaret JA och en bojkott förordas därmed.

Nästa fråga: Är det inte kontraproduktivt att bojkotta de tveklöst största representanterna för det sk offentliga samtalet?
Svar: Förmodligen ur ett kortsiktigt perspektiv. Men det är inte säkert. Bättre, ja nödvändigt är att hjälpa oppositionen att bygga egna plattformar för en ny, radikal offentlighet. Dessutom, public service - företagen är större, når hela landet och exponerar inte lyssnare och tittare för reklam och skall tillsvidare inte bojkottas.

Nästa fråga: Har inte Tribunalen på alla sätt behandlats välvilligt av Leif Zern, Lars Ring, Nils Schwartz, Claes Wallin, Ingegärd Waaranpera med flera?
Svar: Jo, men det är inte det frågan gäller. De har kramat oss, slängt liderliga kyssar över oss och någon gång vällustigt svingat spankingpiskan över vår röda rumpa. Den offentliga diskussion vi velat föra har emellertid avstannat där. Vår och deras uppgift är inte att medverka till en allmän avtrubbning genom att låtsas förändra det kollektiva medvetandet genom att synas i skitmedia. Om de är seriösa borde de omedelbart säga upp sig och ansluta till en oppositionell offentlighet.

Ny fråga: Är det inte en extremistisk hållning?
Svar: Absolut! Men svensk debatt lider inte av för mycket vänsterextremism. Nej, den lider i desto högre av en extremistisk, borgerlig, kälkborgerlig, småborgerlig och även spetsborgerlig konsensus!

Följdfråga: Är det inte ett barnsligt resonemang?
Svar: Jo, om barnslighet är detsamma som berättigad harm över sakernas tillstånd.

Fråga: Vad skulle Lenin ha sagt?
Svar: Han skulle bli glad, ty om det finns de som lider av kommunismens barnsjukdomar så borde det väl snart dyka upp någon som tillfrisknat?

Konsekvenser av ovan:
Vi kommer tillsvidare inte att annonsera i borgerlig-kommersiell press.
Vi kommer tillsvidare inte att ge förhandsintervjuer i borgerlig-kommersiell press.
Vi kommer tillsvidare inte att debattera i borgerlig-kommersiell press.
Vi kommer tillsvidare inte inbjuda borgerlig-kommersiell press till föreställningar.
Vi kommer att arbeta med alternativ press och media och med public service.
Vi kommer att självkritiskt utvärdera denna linje.

Jan Schaman stiger upp mitt på dan

2011-01-21T12:35:00.000+01:00

Slutflabbat!

2011-01-19T22:44:00.005+01:00

Vänner och fiender. Jag erbjuder er att ta del av min skaparvånda. Jan Schaman ska åter upp på Teater Tribunalens scen. Ämnet denna gång är våra föregångares kommunism och startar i skrivande stund med Echnaton och vackra Nefertiti som enligt mig och många andra genomförde den första dokumenterade kommunistiska revolutionen. Sedan är meningen den att vandra vidare genom historien via grekiska filosofins kommunism, den judisk kommunismen, den urkristna kommunismen och vidare fram till 1848. Max Beer är min ciceron. Som ni förstår är det ett ganska omfattande arbete och jag drabbas inte sällan av skrivkramp. Saken är att vi ska ha premiär den 26:e februari och det är snart! Därför tar jag gärna emot uppslag, texter, galla...

Vidare har Teater Tribunalen och jag olika uppfattningar om hur vi ska förhålla oss till borgerlig och kommersiell media. Jag har skrivit ett utkast till principer i saken som ifrågasats av de räddhågsna elementen på teatern. Jag upplever nämligen att vår uppgift är att skapa en parallell offentlighet. Jag kommer att lägga upp den vid intresse.

Nå, adjö och gör nu något viktigt, kamrater.Jan

Bulgarien

2011-01-18T14:08:00.000+01:00

Jag hälsar mina bulgariska läsare med ett SLAVA DIMITROV!

2009-11-30T11:06:00.000+01:00

Ibland undrar jag vem som är jag och vem som är icke-jag.

2009-11-09T13:55:00.000+01:00

Jag har varit och handlat sardiner. Skinnochbenfria!

Nu ska vi jävlas

2009-11-09T13:47:00.000+01:00

Nu har jag vaknat upp igen! Har haft fantastiska drömmar det sista halvåret. Det är dags att göra revolution igen, så nu får ni ha slappat färdigt, alla heroer. Puss/Jan

Sex

2008-08-27T22:38:00.000+02:00

Kamrater!

Från Israel kommer en propå som hävdar att DET KOMMUNISTISKA MANIFESTET handlar om ren o skär SEX! Hur rätt är inte denna iakttagelse!

Jan pussar er alla

Teatersex

2008-08-17T12:32:00.004+02:00

Novisen
Det var så fruktansvärt hett. Den där veckan. Han hade önskat att han fick vara hemma. Istället för att jobba. Fast ändå inte. Verkligen inte. Han längtade dit. Den tungt sensuella atmosfären på teatern. Den förmodade tillgängligheten. Sugmärkena som nonschalant bars som troféer. Ja, ryktet. Frigjordhet? Sinnlighet? Allmän kroppslighet? Outsläckligt bekräftelsebehov? Självförbränning? Traumatiserad barndomsupplevelse? Politiska statements? Spelar ingen roll. På denna teater skulle han doppa kuk. Om orgier fantiserade han. Varje natt. Dagtid också. Han hade tjatat. Varit en smärta i röven. Hängt på fester. Halvhånglat. Mailat. Ringt. Hängt där. Varit jobbig. Redan i våras. Tidigt i våras. Fått till möten. Fikat med chefen. Flirtat. Brett på. Berättat hur duktig han var. Och pålitlig. Ordningsam. Strukturerad men ändå... flexibel. Kunde hugga i. Hur mycket han älskade den här teatern. Engagemanget. Och regissören. Bäst. I landet. Och konsten de gjorde. Ensemblen. Texterna. Modet. Tillslut hade han fått jobbet. Som regiassistent. Om han inte tog betalt. Askultera. Han borde visa framfötterna nu. Svetten rann utmed ryggen. Det var mycket hett.

Men. Nu i augusti, i den här förbannade hettan. När allt skulle börja kom förkylningen. Missat första veckan. Nu borde han visa framfötterna. Verkligen. Mycket olämpligt att han varit utslagen. Olämpligt. Oförlåtligt också att vara försenad. Idag. Första dagen efter förkylningshelvetet. Mycket svårt att den stora, svartmålade scenen saknade all slags luftkonditionering. Inget insug. Inget utsug. Endast en bordsfläkt. På kontoret. Han hoppades att han fick jobba på kontoret idag. Det fanns hur mycket som helst att göra. Som han borde ha gjort. Han skulle inte hinna porrsurfa. Bredvid kontoret låg logerna. Där fanns speglarna och skådisarna. Framför speglarna. Så mottagliga för smicker. Så behagsjukt hungriga. Där bytte de om. Blottade sig. Där fanns duschen. Där borde förväntningar infrias. Det började bulta vid tinningarna. Jeansen krympte. Det gjorde ont och blev svårt att gå. Nu var det bråttom. Kvällssolen stekte. Inte en endaste liten vindpust ville leka på huvudstadens gator denna kväll. Svettiga människor släckte sin törst vid de uteserveringar han med möda passerade. Kvinnor med stora läppar och ölglas följde honom med blicken. Några orkade le mot honom. En bög också. Buttpluggen var på väg ut. Han var genomblöt av svett.

Utanför teaterns entre skymtade han två gestalter. Eller var det en? Svetten ner i ögonen gjorde det svårt att avgöra. Det var två. Översättaren och maskören. Han var rädd för båda. Han trodde att de båda var rädda för varandra. De var gränslösa fast på helt olika sätt. Båda sätten obegripliga. Översättaren, översittaren, som han kallade honom, med sin så kallade humor. Förnumstig och pervers på samma gång. Snobb. Lysten. Oberäknelig. För att inte tala om maskören. Trettio meter därifrån hörde han henne vrålskratta på det oförlikneliga, skånska, häxkraxande sättet som ingen levande kunde härma. Han rös i hettan. Buttpluggen gled obevekligt och med god fart ut ur sitt hål när han skyndade på stegen, och lade sig besvärande bakom pungen.

"Där kommer i alla fall en riktig liten bull, ju. Han sprutar ju så mycket hormoner så mina moderkänslor får äggstockarna att vakna till igen. Ju. Synd att jag inte hinner göra en bodypainting på dig också, som exempel så de där nötterna fattar. De fattar ju inget ju! Bara fett! Du är ju bara muskulära strukturer hela du och har inte en gnutta fett. Fattar du vad jag säger?" Hon skulle just ta tag i hans axlar när översättaren avbröt henne.

"Hjärnan består av fett. Jag tror visst att du är försenad? Det är väl du som är den där ambitiöse regiassistenten? Ja, det börjar ju bra... De jobbar med, vad kallar de den, nu? Foucault/Paglia-scenen? där inne i ugnen. Tablå fem. "Motsatsernas enhet och kamp" alltså. Alltså den som du glömde kopiera till utskicket. Var det med flit? Är du puritan kanske? Ja, den ungdomen. Helt kastrerad." Han log slugsliskigt, fuktade läpparna och torkade svetten ur nacken. "Skynda dig nu. Du behövs nog där inne."

Hettan, ståndet och personangreppen samverkade till att få honom ur balans. Han vacklade in genom entrén, linkade förbi baren. Foajén var öde och tom. Han vände om. Kunde inte motstå kylskåpet i baren. Plockade fram en kall öl. Öppnade den och drack. Kylan drog missionerande genom hans kropp och upp i skallen. Det var halvskumt här nere. De två legendarena syntes som siluetter genom glasdörrarna uppe vid gatan. Sen försvann de åt olika håll. Han såg sig omkring. Lyssnade. Dörren in till scenen var stängd. Utifrån gatan hördes en motorcykel vråla för att strax tona bort. Efter det började kylskåpet brumma. Han ansträngde sin hörsel för att utröna om någon mänsklig aktivitet pågick i lokalen. Inget ljud röjde något sådant. Han började slappna av. Kanske ensam, kanske inte. Här. På teatern.

Och så kom fantasierna över honom. Först som en urringning i sminkspegeln. Sedan hans eget allvarliga ansikte bakom henne som nu tittade upp och mötte hans blick. En utmanande, in eller utbjudande porrsvankning. Ben som särades. Doften av kön. Hans stora händer om tunga bröst. En slick- och sugmun som öppnades. En slick- och sugtunga som gäckade eller tvärtom tydligt begärde. Just. Han svalde. Öppnade ögonen som han tydligen slutit. Han lystrade igen. Borde ge sig tillkänna om det nu var några människor på teatern. Men stämningen han råkat i hindrade honom. Könet var så plågsamt svullet att det fordrade en omedelbar befrielse. Han övervägde det inte ens. Inte alls. Nej, handen drogs mot gylfen och förde mycket långsamt och mycket varligt ner dragkedjan för att inte riva upp runksåren eller skada det stora, känsliga ollonet. Lättnaden över att hela kuken äntligen stod fri i luften fick honom att dra en mycket djup suck. Han tittade ner på den och blev själv imponerad. Stor till och med från den här uppifrån-vinkeln! Fick med viss möda av sig t-tröjan. Svalka. Sedan lyfte han högra handens tumme och långfinger mot munnen. Förde in dem. Gled runt med tungan. Drog ut den och greppade fjäderlätt kukroten med de båda fingrarna och lät dem långsamt glida utmed under och översidan ända tills han nådde strängen. Svalkan från saliven fick fjunen på armarna att resa sig. Hans vänstra hand återförde under tiden buttpluggen till sin plats. Då jävlar skallade telefonen uppe på kontoret.

Först var han oförmögen att ta in ljudet. Sedan låste sig hela hans kropp som vore den tillfälligt utlånad åt en gjuten bronsstaty. En överkåt satyr i en olympiers gestalt, en psykotisk Fidias verk, och som sådan naturligtvis fullständigt oförmögen till varje annan rörelse än det rent skulpturala imiterandet av rörelse. Grotesk, helt enkelt. Andades inte längre. Men hjärtat bankade. Svett rann. Tårar rann. Som på madonnan. Inga övriga jämförelser. Telefonen lade av efter tjugo sekunder. Ingen hade svarat. Han höll fortfarande andan. Han höll fortfarande pluggen mot ändan. Han höll fortfarande högra tummen mot strängen. En klar droppe lämnade öppningen och föll mot golvets dunkel. Det var stekhett. Kontorets andra telefon tog då vid. Krigslarmade. En dörr öppnades och någon tog emot samtalet. Han kände igen regissörens röst och rökhostningar. Han kunde inte urskilja annat än enstaka ord som politisk schamanism, Marx/Engels och khatarsis mellan långa pauser. Men under pauserna började han höra omisskännliga kåtljud inifrån scenen. Eller var det syrebristen? Jo. Gud i himlen! Det var ju stön! Från många! Från dem han ville sätta på kom det stön! I olika taktarter! En extas, en kollektiv extas, var på gång där på andra sidan svängdörrarna. Det hade kanske vibrerat där hela tiden? Kanske hade han trott att det var något hans överansträngda undermedvetna hittat på under det att verkligheten i själva verket vida överträffade hans tonårsfantasier? Hade han innerst inne inte trott på materians möjligheter utan istället förlagt all sin sexuella kreativitet till idévärlden? Han höll fortfarande andan. Det gjorde ont. Kuken var fortfarande lik en Akilles spjut. Buttpluggen satt oomkullrunkerlig där han satt den. Nu kom en man i tenororgasm. Och nu minst två kvinnor! Allt och mezzo. Nu kom flera! Nu blev det tyst. Nu kom en man till. Nu vrålade ju en kvinna i en tsunami-orgasm, kulandes. Sist kom en goss-soprans silverklingande spröda men triumfatoriskt ljudande fröjd över utlösningen. Nu la sig verkligen tystnaden. Jag måste andas, tänkte han, jag måste andas. Och med all sin viljestyrka fick han igång andningen. Den var mycket tung. Tyngre än kuken. Samtidigt som ett par nakna vader skymtade i trappan utanför kontoret öppnades dörren till scenen. Ur dunklet trädde Sveriges vackraste skådespelerskor tätt följda av de vackraste skådespelarna. De satte slapp kurs mot kylskåpet., alltså mot honom. Alla bar rester av fordom avancerad kroppsmålning. Annars intet. De fäste till att börja med inget avseende vid honom. Sen kom scenografen, utan kroppsmålning, naken, röd lycklig. "Bättre, mycket bättre än sextiotalet," sa han och fortsatte, "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov. Så jävla vackert, enkelt, funktionellt!" Bakom scenografen skymtade ett stort hårrufs, tillhörande teaterchefen, som gurglade ett slags medhåll. Sen kom resten av hedonisterna ut. För att släcka sin törst med öl. Regissören skred ner för trappan och anslöt sig till de andra. Först då föll den allmänna uppmärksamheten på den för sitt förstånd kämpande regiassistenten. Sveriges allra vackraste skådespelerska kupade sin hand över hans vackra ollon och sa "Vi har jobbat utifrån "var och ens fria utveckling är en förutsättning för allas fria utveckling" och till sådana övningar behövs du också. Med två fjäderlätta , dialektiska rörelser fick hon honom till verkligheten. Den underbara. Den jordiska. Det var inte mer med det. Så enkelt! Buttpluggen föll i golvet och han med den.

2008-08-17T12:32:00.000+02:00

2008-08-17T12:16:00.000+02:00

Hej, Världsanden!

Nu är Jan åter i Stockholm. Det ska nu offentliggöras att den svenska huvudstaden blir först i världen med att få Det kommunistiska manifestet som teaterpjäs. Jag och några andra heroer beslöt att stockholmarna helt enkelt förtjänade bäst denna djupt andligtmateriella present. Först tänkte vi att den skulle ha premiär i New Orleans men det får bli senare, beslöt vi politbyråns intergalaktiska utskott.

Jan

lördagsseans

2008-05-10T12:56:00.000+02:00

Kamrater!
I kväll lördag kommer jag och en annan schaman framträda med cigarr och cognac på Teater Tribunalen kl 22.oo. Det kommer att bli en mycket poetisk resa i inre och yttre verkligheter. De av er som är nyfikna på membranpumpen och kolijox får er lite mer till livs. Välkomna!
Jan

Post festum

2008-05-03T13:42:00.000+02:00

Nu har jag framfört alla de planerade föreställningarna på Teater Tribunalen och det känns tomt. Jag hade gärna fortsatt. Jag visste inte att mottagandet skulle vara så gott. Faktum är att vi var beredda på att få några riktiga käftsmällar. Dessa uteblev. För Teater Tribunalens vidkommande så bör vi nog fundera på om vi riskerar att bli ihjälkramade. I så fall kanske vi ska byta strategi. Hursom haver, kära kamrater, kom och besök teatern på Hornsgatan i Stockholm nu under de två första majveckorna och ta del av festivalen som i år uppmärksammar att det är 40 år sedan den stora revolten som bland andra paroller hade FANTASIN TILL MAKTEN och VAR REALIST: KRÄV DET OMÖJLIGA! Jag har bestämt mig att fortsätta bloggen även om det inte blir mer offentlig schamanism på ett tag. Det var en fin 1:a maj och därför vill jag vårda den kampglada energin med ömhet och kärlek. Stora uppgifter väntar. Och i september, älskade kamrater, har vi premiär på Marx/Engels underbara Kommunistiska manifestet.
Kramar och kamphälsningar
Jan

Forum för levande kommunism

2008-04-27T23:44:00.000+02:00

Jag är Jan! Och några andra. Så här är det, att från och med nu skapas forum för levande kommunism. Vad går det ut, på kanske du undrar? Men du vet svaret! Alla vi vet att i varje människas hjärta/hjärna/medvetande finns något oerhört vackert som varje människa vill ge systrarna och bröderna. Men den älskande människan är ofta rädd under det herravälde vi kallar kapitalism och som kapitalisterna gett ett grekiskt namn som betyder folkvälde. Många människor tror inte ens att de har något värdefullt att ge och det i sin tur gör att människan känner sig mycket fattig. Den fattiga människan vill berika sig, för att kunna ge, men har svårt att förstå hur. Alla vet innerst inne att den rikedomen inte är på riktigt som andra människor ska ägna sina liv, sin tid, sin mening till att skapa åt den enskilde att njuta efter gottfinnande. Allt det goda du har att ge, människa, kan vi andra få. Vi har rätt till det! Och du kommer att få allt vi kan ge! Men marken, mineralerna, tiden och arbetet har ingen rätt att äga! För det är ändå vårt, vad än lantmätaren, börsmäklaren och riksdagskvinnan säger. Vi måste vårda livet och då måste vi vara kommunister. Allt annat resonemang är att spotta på kärnan av existensen.
Jan

Kaderträff i veckan

2008-04-21T16:15:00.000+02:00

Framträder på Teater Tribunalen i afton kl 19.00. Skall sedan se till att resten av landet hänger med. Far alltså till Östra Näsberget, för att ha en kort kaderträff. Åter på Tribunalen på torsdag. Allt är så gott som fullbordat! Läs Expressen 19/4 och se vad den otålige Nils Schwartz slår fast!
Jan

Teater Tribunalen

2008-04-18T13:26:00.001+02:00

Högt älskade! Nu skall snart den fulla innebörden i begreppet politisk schamanism avslöjas, och hela mitt och ert livsverk framläggas till beskådande! De tre avdelningarna 1) klasshatets sublimering, 2) ironin i kapitalet och 3) kärlek under sufisten Kollontajs handfasta ledning skall nu äntligen avfyras. Även om jag har en del invändningar mot upplägget kommer jag att från 19.00 denna afton att framträda offentligt och ge moder jorden och världsanden all kärlek jag har. Segern är vår, kamrater! Framgångens vindar smattrar i våra fanor, och den nya människan har redan börjat växa!

Kyss på er alla!
Jan

Etnoporr

2008-04-09T10:19:00.000+02:00

Jag undersökte lokalen på Hornsgatan där framträdandet ska ske. Det är viktigt att ladda ett rum som ska frammana hela härligheten. Men detta rum behövde sannerligen inte laddas! En oerhört sexuell och revolutionär och sant elektrisk energi hade helt tagit sin boning på Tribunalen. Det var inget annat än Etnoporr som hetsade upp de närvarande till rituell orgasm, det bästa jag vet. Det förefaller som om de väntade kravallerna i förorten kommer att föregå Världsandens nära förestående självförverkligande. Vi marscherar, dansar och följer vår bestämmelse med händer doftande av jungfrulig frukt. Allt går vår väg!
Jan

2008-04-03T14:24:00.000+02:00

Jag skrev just en redogörelse för vad politisk schamanism är, men den försvann! Antingen är det säkerhetsagenter och spioner som jävlas, eller också är det goda krafter som inte tyckte att texten var bra. En annan variant är att jag, Jan Schaman är oteknisk? Jag tyckte att det var en vacker och pedagogisk text och nu är den ute på resa i universum. Jag ska försöka få fatt i den så att även ni kan bedöma den, men just nu har jag inte tid.
Kom ihåg att Jan älskar er.
Jan

2008-04-03T13:06:00.000+02:00

Fick en fråga av en ung kvinna igår. Den löd: Vad är egentliigen politisk schamanism? Det finns kanske fler som undrar det och därför ska jag försöka svara så enkelt som möjligt.

Vad är politik? Jo, det är konsten att organisera våra liv. Vår vardag ser ut som den gör beroende på strukturer och förhållanden som människorna skapar. Politik handlar för det första om att inse att det finns olika intressen som inte alltid är förenliga. Politiken är den arena där dessa intressen är lättast att beskåda. Dessa intressen är nakna och objektiva även om det ofta, mycket ofta, döljs i natt och dimridåer och kallas "sunt förnuft" eller "tingens ordning" eller ges en dräkt som prålar av begrepp som vi lärt oss uppskatta även om det ofta är svårt att definiera dem. Frihet är ett sådant begrepp som nästan alla hyllar men få vet vad det är. Man måste alltid fråga sig vems frihet som åsyftas och om denna frihet är till något eller från något. Många i detta land som jag tillfälligtvis verkar i tror felaktigt att politiken per definition är det som politiker ägnar sig åt. Begreppet är större än så. Du är själv en politiker, kära vän, sa jag till den unga kvinnan, efter som du handlar och lever i ett samhälle. Min vän Aristoteles som är en ganska lurig typ sa en gång till mig att en idiot är en person som inte fattar att den är ett politiskt djur med ansvar. För mig är politik att avslöja alla intressen som ligger bakom sätten vi lever våra liv.

Vad händer med vår tid, din och alla andras tid, tex? Vem äger din tid? Du? Grattis i sådana fall. De flesta är tvungna att sälja sin tid och det underliga är ju att det finns de som har råd att köpa den. Och den som köper tid, den köper liv. Och i vårt samhälle har man kommit överens om att det är en helig rättighet att äga. Det man har köpt, det äger man. Om vi säljer vår tid är den inte längre vår. Varför vill man köpa tid, då, frågade den unga damen vidare. Jo, svarte jag, därför att rätt använd skapas värden av tiden och med dessa värden kan jag ju köpa ännu mer tid och till slut äger jag massor av tid som ger mig en underbar, berusande makt över människor jag inte känner och jag kan också köpa tid som jag "ger" tillbaka genom att hitta på TV-tävlingar och substitut-dramatik som ger en som sålt sin tid en falsk känsla av att leva och sedan köper jag upp journalisters och professorers tid, sätter dem i arbete och "hjälper" de som sålt sin tid att orientera sig i en värld som är så komplicerad och förvirrande. Jag hjälper dem helt enkelt att tänka rätt. Det är det som är politiken idag, min vän, avslutade jag min tankegång. Sedan genomförde vi en astral sexualakt och rökte fridsamt efteråt. "Hur kopplar du det till schamanisn, då, Jan?" frågade hon och blåste ut en rökpuff som liknade ett ansikte, som jag igenkände som Friedrich Engels. Jo, svarte jag, det kan låta lite flummigt, men det handlar ju egentligen inte om något svårare än att ha en levande relation till sk flydda tider och en förmåga att koncentrera sin energi på kommande tider. Man skaffar sig helt enkelt kunskaper om utvecklingens lagar, som jag brukar kalla Världsandens väg till fullbordan. För att ge det ett namn har kommunisterna, dessa prydnader för livet, gett det ett namn. Historisk materialism. Visst är det vackert, sa jag. Mycket, sa hon. Men att förflytta sig i tid och rum, är inte det lite ockult, Jan, frågade hon vidare. Jo, om man betraktar det ytligt kan det kanske förefalla så, men tänk efter nu. När du drömmer är ju allt möjligt och vad är drömmar om inte energi som har roligt i ditt medvetande och som ju är en egenskap som kännetecknar högt utvecklad materia, din hjärna. Alltså är det helt enkelt ren och skär materialism, min vackra kamrat, avslutade jag vår sköna konversation. Sedan ville hon ha tantrasex med en vännina och flög iväg och lämnade mig i en vemodig stämning.

Kom ihåg alla vackra kamrater, att Jan älskar er.

Jan

Absolut

2008-04-01T11:49:00.001+02:00

Besinna er inte! Kapitalisterna borde besinna sig men inte vi. Nu är det så att de snart har gjort sitt. Löjligt nog klamrar sig vår regering fast vid en supermakt på dekis, en världsordning som håller på att rasa, en ideologi som förminskar människan som art och dessutom säljer de ut vårt brännvin till frankrikes rikaste alkoholister. Jag brukar anlägga regionalt nationella perspektiv ibland när jag reser omkring i världen. Nu är jag i Sverige. Men min uppfattning är den att all världens folk har mer gemensamt än vad de själva tror. Orden gemensam och gemenskap är nycklar till min vetenskap, den paranormala politiken. Jag uppmanar alla som vet vad gemenskap är att att arbeta för att sprida insikten.

Jan

2008-03-29T09:04:00.001+01:00

Det har varit en orolig natt
Goethe vill tala
Han talade igen strax innan det första morgonekot dennes

"Ni nalkas åter, dunkla, ogripbara
gestalter som jag en gång drömlikt såg.
Skall nu jag söka hålla fast er skara?
Finns tillförsikten ännu i min håg?
Ni tränger på, och ert må väldet vara!
Ur tunga töcken böljar fram ert tåg.
Den trolldomsfläkt som följer er i spåren
gör hjärtat upprört som i ungdomsåren..."

Förtätningen är så gott som fullständigt genomförd och vi väntar nu bara på signalen.
Energierna står som vore de fastfrusna ute på klipporna i havsbandet. Men de rör sig. De rör sig över oöverskådliga tider, rymder, samlar sig.
Vi bör vara försiktiga i tolkningen. Trots allt är det vår.

Jan

Kallelse till revolutionen

2008-03-28T18:44:00.001+01:00

Det dånar uti rättens krater, och jag vet att kälk/spetsborgarna och kapitalisterna spetsar öronen för fullt. "Vad är det som låter?" säger de medan de knaprar på sin dagliga viagra. "Det låter ju som fan!!" Och de blir nyfikna. Och de beger sig till kratern. Och de vill titta ner i kratern. Och då hjälper Du dem att ta det avgörande språnget. Världsanden tackar Dig.

Detta händer nu.

Alla ni heroer - lita på Er vän Jan Schaman!

Kamrater

2008-03-28T17:23:00.000+01:00

Kamrater, älskade kommunister! Jan Schamans ädla vänner. Välkommna skall ni vara till min blogg, alla hjältar, världsandens heroer.