Teater Tribunalen har sedan grundandet strävat efter att ta plats i den svenska offentligheten och genom uppsättningar, aktivism, seminarier och uttalanden, etc, sätta en egen dagordning och vinna gehör för denna. Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning detta har lyckats. Utan tvekan definieras en teaters bidrag till det offentliga samtalet i första hand genom dess förhållande till åskådarna; tilltal och förmåga att göra agendan tillgänglig. Vår ambition har dessutom varit att nå utanför den krets som utgörs av publiken. Vi har strävat efter att nå de stora stockholmstidningarnas ledarredaktioner. Ibland har detta lyckats. Vi har då ömsom varit nöjda med att ha irriterat somliga skribenter, ömsom blivit sårade av deras hånfulla ton. Vi har gjort bedömningen att det varit en viktig fortsättning av samtalet att bli tolkade och bedömda av de stora tidningarnas stora kritiker. Vi har tagit det som intäkt på en stigande aktning. Man har bett teaterns representanter att göra uttalanden och kommentera i första hand kulturpolitiska frågor. Och vi har gjort dem till viljes, intalande oss själva att vår röst respekteras och är viktig. Vidare har vi utan tvekan känt sympati för de skribenter som vi tror delvis delar våra värderingar och som för en egen kamp för utrymme på krympande kultursidor.
Nuläget
Teater Tribunalens identitet bygger på en oppositionell positionering till vänster. Är identitet samma sak som att faktiskt vara? I andra sammanhang klagar vänstern på att den inte uppmärksammas i borgerliga och kommersiella media. Denna inställning är desto märkligare som den tycks bygga på en oskuldsfull uppfattning om dessa mediers egentliga funktion. Den är givetvis att stödja den rådande ordningen!
Frågan ställs nu: Är det inte att i viss mån bidraga till dessa mediers attraktionskraft att låta sig speglas i och av dem? Och därmed exponera de uppskattningsvis 3000 läsare som följer dessa kultursidors teaterdebatt för övrig propaganda, desinformation och reklam?
Svar: Om man som vi tar oss själva på allvar av så är svaret JA och en bojkott förordas därmed.
Nästa fråga: Är det inte kontraproduktivt att bojkotta de tveklöst största representanterna för det sk offentliga samtalet?
Svar: Förmodligen ur ett kortsiktigt perspektiv. Men det är inte säkert. Bättre, ja nödvändigt är att hjälpa oppositionen att bygga egna plattformar för en ny, radikal offentlighet. Dessutom, public service - företagen är större, når hela landet och exponerar inte lyssnare och tittare för reklam och skall tillsvidare inte bojkottas.
Nästa fråga: Har inte Tribunalen på alla sätt behandlats välvilligt av Leif Zern, Lars Ring, Nils Schwartz, Claes Wallin, Ingegärd Waaranpera med flera?
Svar: Jo, men det är inte det frågan gäller. De har kramat oss, slängt liderliga kyssar över oss och någon gång vällustigt svingat spankingpiskan över vår röda rumpa. Den offentliga diskussion vi velat föra har emellertid avstannat där. Vår och deras uppgift är inte att medverka till en allmän avtrubbning genom att låtsas förändra det kollektiva medvetandet genom att synas i skitmedia. Om de är seriösa borde de omedelbart säga upp sig och ansluta till en oppositionell offentlighet.
Ny fråga: Är det inte en extremistisk hållning?
Svar: Absolut! Men svensk debatt lider inte av för mycket vänsterextremism. Nej, den lider i desto högre av en extremistisk, borgerlig, kälkborgerlig, småborgerlig och även spetsborgerlig konsensus!
Följdfråga: Är det inte ett barnsligt resonemang?
Svar: Jo, om barnslighet är detsamma som berättigad harm över sakernas tillstånd.
Fråga: Vad skulle Lenin ha sagt?
Svar: Han skulle bli glad, ty om det finns de som lider av kommunismens barnsjukdomar så borde det väl snart dyka upp någon som tillfrisknat?
Konsekvenser av ovan:
Vi kommer tillsvidare inte att annonsera i borgerlig-kommersiell press.
Vi kommer tillsvidare inte att ge förhandsintervjuer i borgerlig-kommersiell press.
Vi kommer tillsvidare inte att debattera i borgerlig-kommersiell press.
Vi kommer tillsvidare inte inbjuda borgerlig-kommersiell press till föreställningar.
Vi kommer att arbeta med alternativ press och media och med public service.
Vi kommer att självkritiskt utvärdera denna linje.
