19 juni 2011

Manifest/tillkännagivande uppläst av mig den 18:e juni 2011 på uppdrag av Teater Tribunalen och Parkteatern


Tillkännagivande.
Subkultur
Kulturen ger sig till känna när två eller fler människor sammanstrålar. Den uppstod med människan och den upphör med henne. Vi följer efter de som innan oss levat och dött i, utvecklat och utvecklats i, och lidit eller njutit under tystnadernas kulturer, hovkulturer, fjäskande kulturer, kryperiets kulturer, klosterkulturer, slavsamhällenas olika kulturer, högkulturer, feodala kulturer, cafékulturer, krigarkulturer, haremskulturer, massproducerade kulturer, klasskulturer, nationella kulturer, arma kulturer, frihetliga kulturer, båtyxekulturer, subkulturer, patriarkala kulturer bla bla bla. De flesta har varit dåliga. Och människorna tänkte eller tänkte inte, sa eller teg, handlade eller lät bli inom ramen för, och ibland trots dessa kulturer. Vi behöver inte tala om kultur – fenomenet kommer att finnas om vi finns.

Hovkultur
Kulturpolitikens område är litet och budgetarna små. Varför finns den?
För att ge intryck av att Sverige ingår i den västerländska civilisationen.
Gör Sverige det?
Nej, men enskilda personligheter har gjort det och i vissa tider lite mer än i andra.
Ska inte kulturpolitiken sträva efter att föra in oss i kretsen av europeiska kulturnationer då?



Västerländsk civilisation

Nej, det är försent. Europa kommer inom loppet av vår livstid bli lika perifert som Sverige varit de senaste 5 000 åren.
Vad ska kulturpolitiken då avhandla?
Tja, den kan användas som ett anständigt bidrag att rädda planeten från dess förstörare.
Hur då?
Genom att ge konstnärerna Carte blanche att göra uppror, säga sanningen, ta till våld, göra preformances och installationer som innebär skärpta förhör av kulturstrateger, vapenexportörer och tjuvar av gemensam egendom.
Att underlätta att ge ut dessa förhör i tryck i dess poetiserade form samt att distribuera de konstfilmer som är en del av projektet.
Att försvara denna politik mot legotrupperna i borgerlig media.
Är det troligt att det kommer att hända?
Absolut!
När då?
När det är framtvingat av nödvändigheten.
Och fram till dess?
Två läger minst
Så kommer den att å ena sidan sträva efter att vrida tillbaka utvecklingen till en optimistisk tid och å andra sidan sträva efter att tysta opposition, skaffa fram underhållning till idioternas banketter och ge patentverket extraarbete.

Med andra ord är kulturpolitiken ett område där några ideologier står mot varandra.  Den utrycker olika intressen. Den representerar i huvudsak en aspekt av en samhällsordning i upplösning. 

Konsten att överleva och leva.

Två läger står emot varandra. De känner inte oss. Vi känner dem. Vi känner er.
De blänger med oskarpa, grumliga, närsynta ögon mot varandra över det kampavsnitt där deras batalj ska stå.
Vi känner dem. Det är likvidatorerna mot demokraterna.
Likvidatorerna är de armaste av arma, de fattigaste av fattiga. De är utsugarna! Det är de som girigt skövlar värden skapade av solar, hav, syre, pollinerande bin och människors arbete.
De hatar alla arter. Mest av allt hatar de människan. De känner henne inte. De är xenofober gentemot sig själva och försöker göra alla andra lika funktionshindrade. Likvidatorerna hatar alla tidigare och kommande generationer av artfränder. Likvidatorerna kallar sig individer. De är legio.
Högkultur
De är tondöva, du virtuos på fagott och de hatar dig och den epok som uppfann ditt instrument! Du, ditt instrument och tonerna du lockar ur det är inte relevant längre ens som klassmarkör!
De läser ändå inte dina dikter och hatar dig, poet, så skriv något bättre!
Kan de inte göra en bra investering, designa sina stulna bostadsrätter eller propaganda av din tavla, skulptur, video så föraktar de dig, hatar dig och förbannar din utbildning, du installatör, målare, fotograf, skulptör! Och det gör de även om du kan användas till allt de vill!

De talar med en röst - uniforma i sin kollektiva ensamhet som de kallar individualitet.
De klär sig likadant – uniforma i sin kollektiva ensamhet som de kallar individualitet.
De rör sig i flock - uniforma i sin kollektiva ensamhet som de kallar individualitet.
Deras hybris är utan tidigare motsvarighet.
Och varför inte? De har makten över kapitalet, över media, över domstolar och lagstiftande församlingar, över internationella organ och universiteten.
De patrullerar haven med jagare, ubåtar och hangarfartyg för att fiskare som inte har någon fisk att fiska inte ska praktisera överlevandets konst och kapa deras supertankers med stulen olja att höja havsnivåerna och temperaturen på den jord de har ägaranspråk på.
De har vaktbolagen, polisen, övervakningskamerorna.
De har reguljära trupper och legioner, divisioner, plutoner och skvadroner av lejda mördare, åklagare och advokater.
De har internationella brottsmålsdomstolar åt förlorare men är själva höjda över alla lagar.
De har stadsplanerare och skattejurister.
De skjuter skarpt och friar sig själva!
De har löpsedlar och batonger!
De läser vad jag skriver, de hör vad jag säger, de har FRA.
Så obekymrade är de inte att de inte måste kontrollera allt.
Med satelliter avfotograferar de varje kvadratmeter för att registrera dricksvattenkällorna de vill äga, skogarna de gör till kontanter, och demonstranterna de vill förgöra. Så att du kan välja en pensionsförsäkring med avkastning och betala för vården du inte har rätt till.
De vill äga historien och designa den efter intresse och smak för att tysta ned den och utplåna den.
Nuet vill de göra evigt.
Framtiden dödar de. 
Deras farligaste fiende är de själva.
De vrålar i kör FRIHET! Vi vet vad det betyder.
Frihet från ansvar.
Frihet från gemenskap.
Frihet från tankar.
Frihet från framtid.
De måste stoppas till varje pris.
Konsten om den är värd namnet kan inte ställa sig någon annan uppgift än att sträva efter det vackraste – att med snille och smak likvidera likvidatorerna! Konsten är inte på er sida, likvidatorer!
För genom era tankar ord och gärningar tror vi att ni är ett med dem!

Eller är ni kanske anständiga demokrater? Tillhör ni de anständiga demokraterna kanske, som nu hoppas att utskott, nämnder och andra av genom DN, SvD, Bonnier, Schibsted, Microsoft, Wikiepedia m.fl. medvetandegjorda och fria medborgares omsorgsfullt valda församlingar skall sätta sig till motvärn och rädda politiken och biblioteken, udda tidskrifterna och små förlagen, teatrarna och orkestrarna, Public service och ABF?
Hoppas ni att det går? Hoppas ni att det är färdighukat under likvidatorernas mordanslag på det återstående gemensamma? Att det är kanske dags nu att ta tillbaka det som förlorats? Att den kalla beräkningens iskalla vatten kan värmas ljummen och penningen tvingas till reträtt? Att tillståndet av samförstånd och konsensus, balans och trevliga samtal kan återupplivas? Att trivseln ska återuppstå? Att kampen åter ska föras genom begärda och verkställda voteringar? Då hoppas ni att ni själva inte är hjärntvättade då? Att ni inte redan gjort ert? Men ni har gjort ert och ni är hjärntvättade.
Konsten är inte på er sida!
Vi tänker inte bidra till fortsatt trivsel och hjärntvätt! Vi är inga nostalgiker. Vi skall aldrig mer ge demokratisk legitimitet åt ert samhälle genom att spela oppositionen som tillåts säga vad som helst men inte göra något, vara samvetets röst, spegeln framför er att skratta åt eller förfasas över, indigneras av så att ni lugnt kan fortsätta administrera ett samhälle på väg till undergång.
Vi tänker inte vara pysande ventiler i sönderrostade systems tryckkammare, olja i maskinerier som avslutar varat.

Skärpta förhör
För i en tid då journalisterna helt har upphört att granska makten och kårens utmärkande drag är letargi, slapphet, okunnighet och ignorans, deras kultur är lakejernas och deras uppdrag att kampanja för likvidatorerna, då de tror att heder är något kurdiskt, så överlåts det åt konstnärerna jaga efter sanningen. Och när väl en Anna Odell Wallraffar och gör deras arbete så vänder sig de med hat mot henne och konsten.

För i en sådan snuskig tid då tioårs minnet av händelser som i sanning innebar kavallerichock mot picknicksällskap, som innebar internationella insatsstyrkan mot sovande 15 åringar, som innebar urskillningslösa batongslag mot småbarnsföräldrar med barnvagn, som innebar skarp eld riktad mot folkmassor, uppmärksammas i Public service med frågan om vänsterextremister åter kan tänkas förstöra svenska städer, så måste någon säga sanningen och dra på sig journalisternas och likvidatorernas vrede. Ni anstiftade ödeläggelsen! Ni ljög redan innan något hade hänt! Ni hittade på tyska terrorister! Ni skrev om skadade polishästar som inte fanns! Ni försvarade repressionen! Ni är en del av repressionen! Våldsövningar genomfördes på demonstranter redan en månad innan i Malmö och ingen skrev eller skriver eller talar om det.
För i en tid då symptom får beskrivas men ingen diagnos göras måste någon ändå operera och dra på sig likvidatorernas, journalisternas och åklagarnas vrede.
För i en tid då politikerna avskaffar politiken genom att ägna sig åt stöld och häleri måste några ändå utöva politik! Då parlamentarikerna inte är mäktiga sina uppgifter så…
I en tid då polis och domstolsväsende inte stoppar rån och stöld av gemensam egendom måste någon annan utföra arbetet och eftersom vi på detta kulturstadium fortfarande sanktionerar den hämnd som är utdömande av straff fast det kallas vård måste brottsoffren själva utkräva hämnd, och genomföra happenings som innebär återtagande av det som stulits samt förstörande, kalla det böter, av stadsjeepar, espressomaskiner, och trettiotusenkronorsbarnvagnar och villor byggda vid tidigare skyddade stränder, ty det civila samhället är snart slaget i spillror.
Vår tid tillåter inte konstnären att föra dialog, ty det finns ingen att föra dialog med! Det finns inga att medla mellan! Det finns inga samveten att väcka, ingen bildningstörst att släcka. Konstnären idag kan inte inlåta sig i brobygge, medling och skapande av förståelse. Vi ska inte visa mångfald på scenen för att demokraterna vill visa att vi alla är lika värda när de inte själva är kapabla att se till att vi blir det. Vi ska inte sminka över ert sönderfallande samhälle! Vi ska demaskera det!
Konstnärer som vill trösta, designa åt svenskt tenn och underhålla samt göra sig namn, eller vara samvetets röst kan inte längre räknas som konstnärer utan är våra fiender.
Vår tids konstnär är aktivist, politiker, journalist, stadsplanerare, polis, domare, och bödel.
Vår tids konstnär tar med sig sprayburkar, cementblandare och videokameror till Bukowskis auktioner och spelar marseljäsen och anstaltar gatlopp!
Är detta uppvigling! Svara! Är det åtalbart? Vilka av er törs ropa på rannsakan och dom? Vilka av er tänker göra anmälningar anonymt och vilka av er undertecknar med era namn? Oavsett vilket kommer ni att ingå i ett stort, allomfattande konstprojekt! Revolutionen!



11 maj 2011

Manifestskrivning i grupp?


Jag har fått uppmaningen att skriva ett "kulturpolitiskt" manifest genom Teater tribunalen. Beställaren är Stockholms parkteater. Så, kamrater, skriv gärna vad ni tycker skulle vara relevant, revolutionärt och uppkäftigt och utgöra en milstolpe som delar upp kulturpolitiken och kulturen i ett före och ett efter Manifestets publicering! Det kommer att undertecknas av er och Jan Schaman!
Personligen får jag kväljningar av orden kultur och kulturpolitik. Jag inspireras av följande:
Dziga Vertov's Enthusiasm
Kuhle Wampe
Marcuse

3 maj 2011

1 maj

På bilden syns en docent, en konstnär och en teaterproducent. Och många andra. Bilden är från Vänsterpartiets avmarschområde Medborgarplatsen i Stockholm 1 maj 2011. Även Jan Schamans ande svävar över bilden... Senare, vid Kungsträdgården, anmodades Jan att sänka eller helt enkelt rulla ihop fanan som pryds av ett välkänt emblem som symboliserar arbetarnas och böndernas enhet, samt pryds av Vänsterpartiets grundare....

30 apr. 2011

Verkligen Färdigflabbat!

Nu är det över. Sista föreställningen gavs 28:e april. På fb fann jag följande diskussion och blev glad:
Alexander F
Hrmm, funderar på att dra iväg på lite kommunistteater på Tribunalen, är visst sista föreställningen i kväll kl. 19. Hundra spänn för ungdomar o studenter. Haka på? 


torsdag kl. 16:47
 
2 personer gillar detta.
Sara H
‎"En gång var det en väldigt gammal och småsur herre som frågade vart dom frysta bären var från för land. "Estland" eller nåt sånt var det. Gubben muttrade för sig själv: "kommunisthallon"." torsdag kl. 16:52 · Gilla · 1 person

Albin SHade varit kul men orkar inte idag. torsdag kl. 17:03 · Gilla

Jan S Kom! torsdag kl. 17:46 · Gilla

Olle B Åh nej, är det redan sista föreställningen. Är dessvärre på Gotland. Hade ju planerat att gå på den. Fan, dålig planering. torsdag kl. 17:47 · Gilla

Joar S den är asbra! när vi var där satt en borgare i publiken som efter föreställningen tog tillfället i akt att presentera sig själv och sade att han blivit omvänd! han hade blivit av med allt liberalt tankegods. torsdag kl. 20:32 · Gilla · 3 personer

Olle BHaha. Är det sant? torsdag kl. 20:48 · Gilla

Joar S I början av pjäsen får man kolla rakt in i en snurrande hypnospryl för att rensa ut all liberal dynga man har i huvudet (man blir ständigt påprakad en massa liberalt flum, när man läser DN osv). torsdag kl. 21:20 · Gilla

Joar S Sen i mitten av pjäsen är det en paus då publiken får diskutera det som Jan Schaman tar upp, vid det här tillfället teaterns bojkott av borgerlig media.
                        Efter diskussionen säger en snubbe som hela tiden har suttit liksom på ett hörn: -"Alltså jag har röstat på högern i alla val men efter att ha sätt det här är jag nog fan övertygad kommunsit (han sa inte K-ordet men andemeningen var densamma). torsdag kl. 21:22 · Gilla

Joar S Sen pekade han på den stora hypnotiseringsprylen och sa -"Fan, den där kanske funka!" torsdag kl. 21:22 · Gilla

Joar Skott hehe torsdag kl. 21:22 · Gilla

Alexander F Ja, det var en riktigt bra föreställning! torsdag kl. 21:44 · Gilla · 1 person

17 apr. 2011

En sista möjlighet att avliberaliseras!

På uppdrag av Världsanden anropar jag de klentrogna: För er är tvenne extra föreställningar av Färdigflabbat utlysta. Gån och se. Låten Hypnotografen eder rena och vederkvicka.
27 och 28 april kl 19.00. Boka på Teater Tribunalen, för framtiden främst, för den innevarande dagens glädje även, och för de stupade, drömmarna, byggarna som gick före oss.

Kättaren - text ur Färdigflabbat

”Man må se till, om det skett med fog och rätt, att kättarna i Goslar, sedan man länge undersökt deras vidskepelse och med rätta utfärdat kyrkans bann över dem, dessutom hängts endast därför att de icke ville döda några höns.” (Kaltner anf. arb. s. 15, Lea anf. arb. 1:XV.)

"Och så kom då det heliga evangeliet och Guds ord i ett storliga ont och skadligt missförstånd... Alltså, när man predikar om kristlig och broderlig kärlek,... så ville det gemena folket, det alla ting gemensamma vara skulle, eller ingen överhet, herrskap eller junkerskap, den ene lika så mycket som den andre, börandes den ene vara skyldiger att låna åt den andre men ingen att ge sådant tillbaka och betala, kräva eller begära.” (Kaser: Politische und soziale Bewegung im deutschen Bürgertum, Stuttgart, 1899, s. 219.)

Herre. Nu i gryningen ska jag tas av daga och jag bävar inte så mycket därför, men undrar mer varför. Jag har nu fått höra att jag ser ut som en bild av dig, men så illa har man mig rådbråkat med gissel och påkar att jag tror jag ser värre ut än vad du gjorde innan du lämnade detta livet för att som man sagt mig ta på dig allas våra synder om vilka jag enligt mina vedersakare omfattar fler än jag visste fanns. Ändå tyckte flickorna att jag var en fager pojke för inte alls så länge sedan, men när någon nu ser mig skriker de av fasa, ty så fult har man mig pinat. Om du nu ser mig, vilket jag fram till för några veckor sedan trodde, så vet du bäst vem av oss som lidit hårdast. Det kan mycket väl vara jag, emedan inte en hel värld kommer att minnas mig, som bara försökt gå din väg och leva som du sa och som dina apostlar levde. Detta är i alla fall vad jag trodde. Med möda försökte de som ledde oss lära oss enfaldiga läsa och jag lärde mig faktiskt alla bokstäverna, om jag så inte alltid var kvick på att reda ut vad de betydde när de fogades allt för långt samman. Nu har man förklarat att även det var en synd... Men vad man berättade att du en gång i tiden sade var i alla fall att ”allt vad man gjorde mot dessa dina minsta, det gjorde man ock dig” och vidare att det var lättare för den med pucklar försedda hästen som i boken kallas kamel och som jag förmodar är lika stor som en häst att ta sig in igenom det lilla nålsögat än det skulle vara för en rik herre att komma i din himmel. Och om apostlarna, vilka var först Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder; Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob, Alfeus' son, och Lebbeus; Simon ivraren och Judas Iskariot, ja, att de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Och att de troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov.
Så gjorde också vi och nästan aldrig stal vi av det som andra med orätt hävdade var deras, men vi delade på det vi hade, och vi arbetade gemensamt på jord som legat för fäfot eller aldrig brukats, och vi delade brödet så som du lär ha gjort. Vi jagade väl i början med snaror, men sedan några anförde det att även alla fän och kräk var skapade för Guds glädjes och sin egen skull och också kan tänkas ha själ, stekte vi inte mer fågel eller hare.
Vi lärde att det inte var synd att vara människa och vi delade läger med dem vi behagade och fann lust och glädje i och barnen tog vi för att vara allas och som jag tycker togs de väl omhand och vi slog aldrig dem, då du själv lärt att de skulle komma till dig och vi inte kunde tro att du ville se dem för att slå dem.
Men då höga biskopar och riddare red in i våra läger och anförde att marken vi bebodde var given traktens frälse och vi inte mer värda var än boskap och då deras svärdshopar red ned oss och stack våra usla kojor i brand och dräpte ett antal av de våra samt förgrep sig på våra kvinnor härdade vi inte ut åsynen av detta utan reste yxor och grepar mot dem så att de flydde och väl också något litet bet i gräset. Vi samlades till rådslag alla, gamla och unga, kvinnor och män och vi bad tillsammans till dig och visste att det sista inte var sagt och att herrar riddare och biskopar nog snart skulle återvända efter denna nesa för att oss nedermeja som gräset på ängen. Varför du inte hörsammade oss när vi oss till dig vände i vår stora nöd och förtvivlan är för mig en stor orätt. Emellertid så följde vi dig och dina egna ord och som en del guld, detta djävulens glitter låg kvar på valplatsen tänkte vi på det du sagt att den skall som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” Och vi väl visste nog nu att också vi räknas som förbrytare och vi tänkte att du själv ville att vi skulle rusta oss och sedan skedde just det att vi oss rustade med fler än de två svärd du sagt skulle räcka.
Ganska snart började sedan stort krig mot oss, dina minsta, och vi slog tillbaka men ej så hårt att vi seger kunde vinna. Hundra och hundra och hundra igen av oss är nu inte längre mer än kadaver och andra har rannsakats och dömts till att bestiga galge och bål och så sönderslagen och sargad blev jag att jag inte mer kunde uthärda utan bekände ömkligt att jag ej tror på treenigheten, att du är gud, fader och helig ande i ett och samma väsen eller liknande, att jag ej tror på den obefläckade avelsen, att jag mot överheten mig uppsatt har, horat och vanhelgat budet om äktenskapet, mördat och spridit Arianus och andras för mig okända läror. Att jag vägrat tala med deras munkar och ej visat ånger stämmer ju inte emedan jag talat med dem om ock med så sönderslagen och fasligt uppsvälld mun att ej annat än stön och grymtanden kan ha undsluppit mig. Och det jag ångrar är att jag på dig har trott och litat och inser nu väl att vi små i vårt armod måste slå hårt för att alls få någon rätt. Att vi älskade och sjöng är svårt att ångra, men nog hade vi väl hellre övat oss mer med svärd än vad vi gjorde. Jag säger nu farväl till dig. Vi mötas nog aldrig, men det helvete de dömt mig till är nog inte till och det räds jag alls inte. Mitt korta liv skall nu snart släckas och så även de vars glädje, sorg och kamp jag delat. God natt, du som jag anropat och kallat herre.

10 apr. 2011

Ny chans att avliberaliseras!

På Världsandens befallning ges nu två extra föreställningar av Färdigflabbat! Den 27 och 28 april, kl 19.00. Teater Tribunalen