Om Egypten och revolutionen och Sfinxen utan näsa

"Så här föll den gamla kvinnans ord:

Dammigt är mångas liv
Dammiga var mina dagar
Heliga floden var aldrig min
Heliga flodens vatten delades upp av präster,
mättes upp i krus som
såldes i gyllene tempel ända bort på öarna i havet jag aldrig sett
Bevattnade hungriga gudarnas oändliga marker, släckte gudars törst
Och vaktades av soldater, krokodiler
Och jag var törstig, och jag var het, och inget fett spände mitt skinn och inget fett smorde mitt skinn som ännu har likadana fåror som Nildalen innan regnet

Så blev det paradigmskifte en liten tid...
Slöjan för min blick slets av
jag synade den värld jag känt
fann att den inte var något att ha.
Men hundra gudar eller fler blev en
Obarmhärtige Solen som vi kallar Aton
värmde jorden upp för alla, även för mig,
blev mild, så mild och Heliga flodens bördiga marker blev även mina

Aldrig trodde jag att världen kunde vara annat än så som de sagt att den skapats.
Att de med knutpiskor, rakade huvuden, tunna ländskynken och smycken av glimrande metall och av bronsspjut eskorterade kunde störtas, utskrattas och tvingas till ödmjukhet. Hon fortsatte:

Men det gick!
Jag ärar farao Echnaton och vackra Nefertiti för deras raseri.
Jag ärar farao Nefertiti och vackra Echnaton för att av aldrig blev redan snart
Och att redan då var tiden mogen, och den var det jämt och den är det jämt och det vet alla och de modiga vet det och de fega vet det och de rika har alltid, alltid fruktat det de vet alltsedan Vackra Nefertiti och Farao Akenaton

Sa gumman till rymden och såg Solstaden brinna upp och hörde hammarslagen hugga upp bilderna av solen Aton och Nefertiti och Echnaton som menade att jorden tillhörde alla

Och den unga flickan som kanske var dottern sa:

Våra sinnesförnimmelser och erfarenheter har visat att det praktiska
kommer före teori
Solen är mycket praktisk och dess egenskaper ytterst praktiska
Så vi gör en teori av kunskapen
Kamrater Farao och kloka Nefertiti var parollen: Poesin till makten!

Nu brinner vår stad, fienden skiter i all teori, de litar på praktiken
Lika bra att vi också gör det

Men jag kan till dig, du gamla, säga att du redan tidigt visste att
Jorden du trampar är din och tordyvelns
Regnet är lättare att glädjas åt om även
du får äta av det som åkern återger -
återger regnet och ditt arbete nedlagt i kanaler, i dammar, i cisterner, med böjd rygg, slitandet med djävla bronsåldersskitredskap (ett begrepp stavningsprogrammet föreslår ersätts bäst med Krisberedskapsmyndigheten eller broderskapsrörelse), över åkrar vid sådd, skörd och det som är där emellan, spridandet av slam och dynga
Återger bröd!
Ditt arbete är
Din födslovånda är
Vårt gemensamma intresse

Och den gamla kvinnan fyllde i:
Ja, allt det där är enkelt, förbannat rudimentärt! Jag vrålar POESIN TILL MAKTEN!
Och jag har ännu mer att säga, så gammal kärring i dubbelriket Egypten för 3300 år sen jag är:
Historien om alla hittillsvarande samhällen, och vårt är ta mig fan ett av de första, är historien om klasskamp och om en revolution får sociala konsekvenser så är det en social revolution
Vem byggde de redan när jag var barn 1000 - åriga pyramiderna och hemliga Sfinxen? Tusentals gjorde det!
Hur skapas en högkultur? Hi hi hi? Det är det ingen som vet? Genom att organisera och planera arbetet! Och när nu hundratusentals, nej, miljoners, människors arbete organiserats och planerats så undrar jag om det inte ändå är sorgligt att resultatet av denna ofattbara möda endast ändade i enorma gravmonument för enskilda , obehagliga mumier? Vi kräver att alla egyptologer och uttolkare av hieroglyfer och idioter på History
omgående lägger sig på sanddynorna och låter sig gnagas av schakaler!
Sfinxens leende döljer kalla profitkvotens fallande tendens och näsan på monstret borde aldrig sats dit
Kort sagt, sköna Nefertiti och hennes man var inte ensamma om att störta profitörerna!
De bara utfärdade det nödvändiga dekretet, som är en berömd sång i new age – kretsar, om att
expropriera expropriatörerna.
Vårt arbete vanställs genom årtusendena av dreglande sarkofagofiler: Hör på, gott folk, vi avslöjar Egyptens falska profet! En socialistisk tyrann! Redan från början ett FIASKO. Läs populär historia om Solstadens Achetatons uppgång och fall. Kättarkungen som socialiserade prästkapitalisternas egendom led av inälvsmask, led säkert av Fröhlichs syndrom, hydrocefali, fettsot, akromegali, blev eunuck i Nubien, var kvinna...

Och så tittade de båda kvinnorna en sista gång mot Achetaton som låg i Tell el Amarna och ropade unisont Leve de Socialistiska Solstaternas Rådsunion.

Det halvdöda spädbarnet, som var en gosse tjöt ut i natten: Den egyptiska tempelkonsten har genom Echnaton lyfts från mörker till ljus! De ikonografiska temata är också nya! Borta är alla traditionella mytologiska bilder, borta är det egyptiska pantheon till förmån för solguden, vilken i Karnak efter en kort tid inte längre framställs som som en falkhövdad människogestalt, utan som en solskiva, vars livgivande strålar sänks ned till människornas värld. Det finns i det nya materialet genrescener som aldrig tidigare skådats i tempel, hämtade från verkligheten, alltifrån bagarnas arbetsplatser till fågelgårdarnas virrvarr. Mycket mer än tidigare arbetar konstnärerna med en snapshotteknik, som gör att bilderna lyfts ut ur den evighet som annars så genomgående karakteriserar den egyptiska konsten.

Vad gossen menade var att den första dokumenterade socialistiska rörelsen och dess revolution framställde människorna som individer i en konkret verklighet och inte som konforma statister i en abstrakt evighet. Därpå vände de helt om och försvann ur sikte, sjungandes solsången som var deras hymn.

”All boskap betar tillfreds
Träd och plantor grönska
Fåglarna flyga upp ur sitt bo
Deras vingar lovprisar Dig

Alla småboskap dansar på sina fötter
Fisken i strömmen spritter inför Dig
Dina strålar tränga ned i havens djup
Du, som gör säd till människor,
som håller barnet vid liv i moderlivet
som tröstar honom tills hans tårar sluta
Du giver livets fläkt åt allt du skapat
När fågelungen piper i ägget
ger Du den luft till att leva

Var och en har mat
och var och ens levnadstid är räknad”

Och det sista man hörde från dem när sången klingat ut var spädbarnet som undslapp sig följande:
Ett verkligt radikalt, kulturpolitiskt drag av Echnaton och hans tid är legitimeringen av det talade språket såsom skriftspråk..."

Ur Färdigflabbat, premiär 26/2 2011 på Teater Tribunalen