Kommunistiskt nybygge i Lipara

Ur Socialismens historia av Max Beer
Enligt vad den sicilianske författaren Diodoros (bok 5, kap. 9) berättar beslöt kring år 580 flera Knidos och Rhodosinvånare att lämna sina hemorter, enär de var missbelåtna med de lydiska konungarnas tryckande välde. De seglade västerut och då de landade vid Lipara (en ö vid Sicilien), mottogs de vänligt av därvarande invånare och lät av dem övertala sig att tillsammans med dem bilda ett gemensamt samhälle. När senare tyrrheniska sjörövare ansatte dem, byggde de sig en flotta och fördelade sig så, att en del av dem bebyggde de andra öarna som gemensam egendom medan de andra försvarade dem mot sjörövarna. All egendom förklarade de för gemensam och de levde även i gemensamma måltidsorganisationer (syssitier). Det gemensamma livet varade en tid framåt, men sedan fördelade de ön Lipara, där också staden låg, sinsemellan och odlade de andra öarna gemensamt. Till sist fördelade de samtliga öar på tjugu år och så snart denna tid var ute utlottade de ständigt på nytt egendomen.
Institutionen med måltidsorganisationer fanns också på Kreta. Samtliga kretensiska medborgare utspisades gemensamt av allmänna medel. Platon tror, att måltidsorganisationerna inrättades i syfte att hälla medborgarna krigsdugliga eller skydda dem för någon nöd. Han anser dem för en gudomlig nödvändighet (Om lagarna, bok 6, kap. 21) och räknar dem som institution med i idealstaten (Staten, bok 8).

Från Facebook

"Så här skall teater vara..som en distortad megafon i det kalla Stockholm. En mistlur. En knuten

näve innanför märkeskavaj-fickan. En sprucken röst i nattsorlet. Fantastiskt. Fanatiskt. Roligt och ledsamt på samma gång. Stadsteatern och Dramaten och allt vad ni heter..släng er i väggen! För alla emot och för. Se den vilken sida om liberalismen ni än må stå på."

Text om bakgrund - utfasad

Vi har tidigare från denna Tribunal genom föreställningen Jan Shaman går på stan, från våren 2008, kungjort det glada budskapet att segerfesten kan börja, att segern efter så många år, sekler, årtusenden, efter så många liv, efter nederlag på nederlag i ofattbara, hånfulla, grymma och repetitiva serier slutligen uppnåtts. Vi har här avtackat och ärat världsandens heroer av vilka de flesta utgjordes av publiken den gången. Några av er som är här nu kände er träffade. Måhända med rätta. Men ännu troligare inte. Vi har förklarat att människans blodiga förhistoria är till ända och att vi från denna Tribunal, världsrevolutionens ledningscentral, världsandens främsta redskap, fört vår art över den avgörande tröskeln mellan nödvändighetens rike och frihetens. Att vi är fria att ha anspråk på allt. Vi var alltigenom ärliga den gången. Men vi tror inte att vi blev förstådda. Vi försökte spela upp en pjäs i tre akter den gången...

Vi var roliga och charmiga. Vi ville inspirera er till att sakta ner era steg, se er om, återuppväcka den uråldriga längtan efter Communis , tänka och sedan ta ett avgörande kliv framåt. Det gjorde ni inte.

Eden

ur Färdigflabbat

ALLARM - Färdigflabbat endast till och med den 3:e april!

Hemsidan fungerar igen så boka på.
Ytterligt få återstående föreställningar.
Spelas fredagar och lördagar kl. 19.00, söndagar kl 16.00
Boka snarast på http://www.tribunalen.com/

En fisliberal Lisbeth Salander?

Teater Tribunalens hemsida är hackad av någon. Biljetter kan bokas på telefon 08 - 84 94 33

Statusuppdatering

Genrep och premiär är avklarade. Nu börjar spelperioden som sträcker sig fram till första helgen i april.

Den del av den evidensbaserade föreställningen som är mest svårhanterlig för mig är avdelningen som kallas "mental statusuppdatering" och som utgör ett avbrott och som ska leda till en diskussion. Frågan jag vill lyfta upp handlar om det offentliga samtalet och ingår i diskussionen om bojkott av de borgerliga medierna, som ju nu är bruten, se regeringsorganet. Det är svårt att leda ett demokratiskt samtal när man är centralfigur i en föreställning och alltså har försatt sig i en sorts maktställning. Moderatorskapet fungerar liksom inte. På genrepet uppfattades jag som så pass uppgiven och sorgsen att publiken blev ledsen och på premiären som för försiktig eller för otålmodig samt anklagades för att ta upp en fråga som i ljuset av händelserna i Nordafrika inte är så viktig. Jag menar ändå att det är ett problem att föra ett samtal i media som tillsatt en utrikesminister som är anklagad för folkrättsbrott och som inte vill ta ställning mot Libyens pråliga diktator därför att stabilitet i den imperialistiska världsordningen är överordnat allt annat. Jag lär mig väl under spelperiodens gång att initiera en bra diskussion. Ni får gärna hjälpa till. Se vidare den förvirrade men käcka recensenten från nummer.