Den del av den evidensbaserade föreställningen som är mest svårhanterlig för mig är avdelningen som kallas "mental statusuppdatering" och som utgör ett avbrott och som ska leda till en diskussion. Frågan jag vill lyfta upp handlar om det offentliga samtalet och ingår i diskussionen om bojkott av de borgerliga medierna, som ju nu är bruten, se regeringsorganet. Det är svårt att leda ett demokratiskt samtal när man är centralfigur i en föreställning och alltså har försatt sig i en sorts maktställning. Moderatorskapet fungerar liksom inte. På genrepet uppfattades jag som så pass uppgiven och sorgsen att publiken blev ledsen och på premiären som för försiktig eller för otålmodig samt anklagades för att ta upp en fråga som i ljuset av händelserna i Nordafrika inte är så viktig. Jag menar ändå att det är ett problem att föra ett samtal i media som tillsatt en utrikesminister som är anklagad för folkrättsbrott och som inte vill ta ställning mot Libyens pråliga diktator därför att stabilitet i den imperialistiska världsordningen är överordnat allt annat. Jag lär mig väl under spelperiodens gång att initiera en bra diskussion. Ni får gärna hjälpa till. Se vidare den förvirrade men käcka recensenten från nummer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar