19 juni 2011

Manifest/tillkännagivande uppläst av mig den 18:e juni 2011 på uppdrag av Teater Tribunalen och Parkteatern


Tillkännagivande.
Subkultur
Kulturen ger sig till känna när två eller fler människor sammanstrålar. Den uppstod med människan och den upphör med henne. Vi följer efter de som innan oss levat och dött i, utvecklat och utvecklats i, och lidit eller njutit under tystnadernas kulturer, hovkulturer, fjäskande kulturer, kryperiets kulturer, klosterkulturer, slavsamhällenas olika kulturer, högkulturer, feodala kulturer, cafékulturer, krigarkulturer, haremskulturer, massproducerade kulturer, klasskulturer, nationella kulturer, arma kulturer, frihetliga kulturer, båtyxekulturer, subkulturer, patriarkala kulturer bla bla bla. De flesta har varit dåliga. Och människorna tänkte eller tänkte inte, sa eller teg, handlade eller lät bli inom ramen för, och ibland trots dessa kulturer. Vi behöver inte tala om kultur – fenomenet kommer att finnas om vi finns.

Hovkultur
Kulturpolitikens område är litet och budgetarna små. Varför finns den?
För att ge intryck av att Sverige ingår i den västerländska civilisationen.
Gör Sverige det?
Nej, men enskilda personligheter har gjort det och i vissa tider lite mer än i andra.
Ska inte kulturpolitiken sträva efter att föra in oss i kretsen av europeiska kulturnationer då?



Västerländsk civilisation

Nej, det är försent. Europa kommer inom loppet av vår livstid bli lika perifert som Sverige varit de senaste 5 000 åren.
Vad ska kulturpolitiken då avhandla?
Tja, den kan användas som ett anständigt bidrag att rädda planeten från dess förstörare.
Hur då?
Genom att ge konstnärerna Carte blanche att göra uppror, säga sanningen, ta till våld, göra preformances och installationer som innebär skärpta förhör av kulturstrateger, vapenexportörer och tjuvar av gemensam egendom.
Att underlätta att ge ut dessa förhör i tryck i dess poetiserade form samt att distribuera de konstfilmer som är en del av projektet.
Att försvara denna politik mot legotrupperna i borgerlig media.
Är det troligt att det kommer att hända?
Absolut!
När då?
När det är framtvingat av nödvändigheten.
Och fram till dess?
Två läger minst
Så kommer den att å ena sidan sträva efter att vrida tillbaka utvecklingen till en optimistisk tid och å andra sidan sträva efter att tysta opposition, skaffa fram underhållning till idioternas banketter och ge patentverket extraarbete.

Med andra ord är kulturpolitiken ett område där några ideologier står mot varandra.  Den utrycker olika intressen. Den representerar i huvudsak en aspekt av en samhällsordning i upplösning. 

Konsten att överleva och leva.

Två läger står emot varandra. De känner inte oss. Vi känner dem. Vi känner er.
De blänger med oskarpa, grumliga, närsynta ögon mot varandra över det kampavsnitt där deras batalj ska stå.
Vi känner dem. Det är likvidatorerna mot demokraterna.
Likvidatorerna är de armaste av arma, de fattigaste av fattiga. De är utsugarna! Det är de som girigt skövlar värden skapade av solar, hav, syre, pollinerande bin och människors arbete.
De hatar alla arter. Mest av allt hatar de människan. De känner henne inte. De är xenofober gentemot sig själva och försöker göra alla andra lika funktionshindrade. Likvidatorerna hatar alla tidigare och kommande generationer av artfränder. Likvidatorerna kallar sig individer. De är legio.
Högkultur
De är tondöva, du virtuos på fagott och de hatar dig och den epok som uppfann ditt instrument! Du, ditt instrument och tonerna du lockar ur det är inte relevant längre ens som klassmarkör!
De läser ändå inte dina dikter och hatar dig, poet, så skriv något bättre!
Kan de inte göra en bra investering, designa sina stulna bostadsrätter eller propaganda av din tavla, skulptur, video så föraktar de dig, hatar dig och förbannar din utbildning, du installatör, målare, fotograf, skulptör! Och det gör de även om du kan användas till allt de vill!

De talar med en röst - uniforma i sin kollektiva ensamhet som de kallar individualitet.
De klär sig likadant – uniforma i sin kollektiva ensamhet som de kallar individualitet.
De rör sig i flock - uniforma i sin kollektiva ensamhet som de kallar individualitet.
Deras hybris är utan tidigare motsvarighet.
Och varför inte? De har makten över kapitalet, över media, över domstolar och lagstiftande församlingar, över internationella organ och universiteten.
De patrullerar haven med jagare, ubåtar och hangarfartyg för att fiskare som inte har någon fisk att fiska inte ska praktisera överlevandets konst och kapa deras supertankers med stulen olja att höja havsnivåerna och temperaturen på den jord de har ägaranspråk på.
De har vaktbolagen, polisen, övervakningskamerorna.
De har reguljära trupper och legioner, divisioner, plutoner och skvadroner av lejda mördare, åklagare och advokater.
De har internationella brottsmålsdomstolar åt förlorare men är själva höjda över alla lagar.
De har stadsplanerare och skattejurister.
De skjuter skarpt och friar sig själva!
De har löpsedlar och batonger!
De läser vad jag skriver, de hör vad jag säger, de har FRA.
Så obekymrade är de inte att de inte måste kontrollera allt.
Med satelliter avfotograferar de varje kvadratmeter för att registrera dricksvattenkällorna de vill äga, skogarna de gör till kontanter, och demonstranterna de vill förgöra. Så att du kan välja en pensionsförsäkring med avkastning och betala för vården du inte har rätt till.
De vill äga historien och designa den efter intresse och smak för att tysta ned den och utplåna den.
Nuet vill de göra evigt.
Framtiden dödar de. 
Deras farligaste fiende är de själva.
De vrålar i kör FRIHET! Vi vet vad det betyder.
Frihet från ansvar.
Frihet från gemenskap.
Frihet från tankar.
Frihet från framtid.
De måste stoppas till varje pris.
Konsten om den är värd namnet kan inte ställa sig någon annan uppgift än att sträva efter det vackraste – att med snille och smak likvidera likvidatorerna! Konsten är inte på er sida, likvidatorer!
För genom era tankar ord och gärningar tror vi att ni är ett med dem!

Eller är ni kanske anständiga demokrater? Tillhör ni de anständiga demokraterna kanske, som nu hoppas att utskott, nämnder och andra av genom DN, SvD, Bonnier, Schibsted, Microsoft, Wikiepedia m.fl. medvetandegjorda och fria medborgares omsorgsfullt valda församlingar skall sätta sig till motvärn och rädda politiken och biblioteken, udda tidskrifterna och små förlagen, teatrarna och orkestrarna, Public service och ABF?
Hoppas ni att det går? Hoppas ni att det är färdighukat under likvidatorernas mordanslag på det återstående gemensamma? Att det är kanske dags nu att ta tillbaka det som förlorats? Att den kalla beräkningens iskalla vatten kan värmas ljummen och penningen tvingas till reträtt? Att tillståndet av samförstånd och konsensus, balans och trevliga samtal kan återupplivas? Att trivseln ska återuppstå? Att kampen åter ska föras genom begärda och verkställda voteringar? Då hoppas ni att ni själva inte är hjärntvättade då? Att ni inte redan gjort ert? Men ni har gjort ert och ni är hjärntvättade.
Konsten är inte på er sida!
Vi tänker inte bidra till fortsatt trivsel och hjärntvätt! Vi är inga nostalgiker. Vi skall aldrig mer ge demokratisk legitimitet åt ert samhälle genom att spela oppositionen som tillåts säga vad som helst men inte göra något, vara samvetets röst, spegeln framför er att skratta åt eller förfasas över, indigneras av så att ni lugnt kan fortsätta administrera ett samhälle på väg till undergång.
Vi tänker inte vara pysande ventiler i sönderrostade systems tryckkammare, olja i maskinerier som avslutar varat.

Skärpta förhör
För i en tid då journalisterna helt har upphört att granska makten och kårens utmärkande drag är letargi, slapphet, okunnighet och ignorans, deras kultur är lakejernas och deras uppdrag att kampanja för likvidatorerna, då de tror att heder är något kurdiskt, så överlåts det åt konstnärerna jaga efter sanningen. Och när väl en Anna Odell Wallraffar och gör deras arbete så vänder sig de med hat mot henne och konsten.

För i en sådan snuskig tid då tioårs minnet av händelser som i sanning innebar kavallerichock mot picknicksällskap, som innebar internationella insatsstyrkan mot sovande 15 åringar, som innebar urskillningslösa batongslag mot småbarnsföräldrar med barnvagn, som innebar skarp eld riktad mot folkmassor, uppmärksammas i Public service med frågan om vänsterextremister åter kan tänkas förstöra svenska städer, så måste någon säga sanningen och dra på sig journalisternas och likvidatorernas vrede. Ni anstiftade ödeläggelsen! Ni ljög redan innan något hade hänt! Ni hittade på tyska terrorister! Ni skrev om skadade polishästar som inte fanns! Ni försvarade repressionen! Ni är en del av repressionen! Våldsövningar genomfördes på demonstranter redan en månad innan i Malmö och ingen skrev eller skriver eller talar om det.
För i en tid då symptom får beskrivas men ingen diagnos göras måste någon ändå operera och dra på sig likvidatorernas, journalisternas och åklagarnas vrede.
För i en tid då politikerna avskaffar politiken genom att ägna sig åt stöld och häleri måste några ändå utöva politik! Då parlamentarikerna inte är mäktiga sina uppgifter så…
I en tid då polis och domstolsväsende inte stoppar rån och stöld av gemensam egendom måste någon annan utföra arbetet och eftersom vi på detta kulturstadium fortfarande sanktionerar den hämnd som är utdömande av straff fast det kallas vård måste brottsoffren själva utkräva hämnd, och genomföra happenings som innebär återtagande av det som stulits samt förstörande, kalla det böter, av stadsjeepar, espressomaskiner, och trettiotusenkronorsbarnvagnar och villor byggda vid tidigare skyddade stränder, ty det civila samhället är snart slaget i spillror.
Vår tid tillåter inte konstnären att föra dialog, ty det finns ingen att föra dialog med! Det finns inga att medla mellan! Det finns inga samveten att väcka, ingen bildningstörst att släcka. Konstnären idag kan inte inlåta sig i brobygge, medling och skapande av förståelse. Vi ska inte visa mångfald på scenen för att demokraterna vill visa att vi alla är lika värda när de inte själva är kapabla att se till att vi blir det. Vi ska inte sminka över ert sönderfallande samhälle! Vi ska demaskera det!
Konstnärer som vill trösta, designa åt svenskt tenn och underhålla samt göra sig namn, eller vara samvetets röst kan inte längre räknas som konstnärer utan är våra fiender.
Vår tids konstnär är aktivist, politiker, journalist, stadsplanerare, polis, domare, och bödel.
Vår tids konstnär tar med sig sprayburkar, cementblandare och videokameror till Bukowskis auktioner och spelar marseljäsen och anstaltar gatlopp!
Är detta uppvigling! Svara! Är det åtalbart? Vilka av er törs ropa på rannsakan och dom? Vilka av er tänker göra anmälningar anonymt och vilka av er undertecknar med era namn? Oavsett vilket kommer ni att ingå i ett stort, allomfattande konstprojekt! Revolutionen!



11 maj 2011

Manifestskrivning i grupp?


Jag har fått uppmaningen att skriva ett "kulturpolitiskt" manifest genom Teater tribunalen. Beställaren är Stockholms parkteater. Så, kamrater, skriv gärna vad ni tycker skulle vara relevant, revolutionärt och uppkäftigt och utgöra en milstolpe som delar upp kulturpolitiken och kulturen i ett före och ett efter Manifestets publicering! Det kommer att undertecknas av er och Jan Schaman!
Personligen får jag kväljningar av orden kultur och kulturpolitik. Jag inspireras av följande:
Dziga Vertov's Enthusiasm
Kuhle Wampe
Marcuse

3 maj 2011

1 maj

På bilden syns en docent, en konstnär och en teaterproducent. Och många andra. Bilden är från Vänsterpartiets avmarschområde Medborgarplatsen i Stockholm 1 maj 2011. Även Jan Schamans ande svävar över bilden... Senare, vid Kungsträdgården, anmodades Jan att sänka eller helt enkelt rulla ihop fanan som pryds av ett välkänt emblem som symboliserar arbetarnas och böndernas enhet, samt pryds av Vänsterpartiets grundare....

30 apr. 2011

Verkligen Färdigflabbat!

Nu är det över. Sista föreställningen gavs 28:e april. På fb fann jag följande diskussion och blev glad:
Alexander F
Hrmm, funderar på att dra iväg på lite kommunistteater på Tribunalen, är visst sista föreställningen i kväll kl. 19. Hundra spänn för ungdomar o studenter. Haka på? 


torsdag kl. 16:47
 
2 personer gillar detta.
Sara H
‎"En gång var det en väldigt gammal och småsur herre som frågade vart dom frysta bären var från för land. "Estland" eller nåt sånt var det. Gubben muttrade för sig själv: "kommunisthallon"." torsdag kl. 16:52 · Gilla · 1 person

Albin SHade varit kul men orkar inte idag. torsdag kl. 17:03 · Gilla

Jan S Kom! torsdag kl. 17:46 · Gilla

Olle B Åh nej, är det redan sista föreställningen. Är dessvärre på Gotland. Hade ju planerat att gå på den. Fan, dålig planering. torsdag kl. 17:47 · Gilla

Joar S den är asbra! när vi var där satt en borgare i publiken som efter föreställningen tog tillfället i akt att presentera sig själv och sade att han blivit omvänd! han hade blivit av med allt liberalt tankegods. torsdag kl. 20:32 · Gilla · 3 personer

Olle BHaha. Är det sant? torsdag kl. 20:48 · Gilla

Joar S I början av pjäsen får man kolla rakt in i en snurrande hypnospryl för att rensa ut all liberal dynga man har i huvudet (man blir ständigt påprakad en massa liberalt flum, när man läser DN osv). torsdag kl. 21:20 · Gilla

Joar S Sen i mitten av pjäsen är det en paus då publiken får diskutera det som Jan Schaman tar upp, vid det här tillfället teaterns bojkott av borgerlig media.
                        Efter diskussionen säger en snubbe som hela tiden har suttit liksom på ett hörn: -"Alltså jag har röstat på högern i alla val men efter att ha sätt det här är jag nog fan övertygad kommunsit (han sa inte K-ordet men andemeningen var densamma). torsdag kl. 21:22 · Gilla

Joar S Sen pekade han på den stora hypnotiseringsprylen och sa -"Fan, den där kanske funka!" torsdag kl. 21:22 · Gilla

Joar Skott hehe torsdag kl. 21:22 · Gilla

Alexander F Ja, det var en riktigt bra föreställning! torsdag kl. 21:44 · Gilla · 1 person

17 apr. 2011

En sista möjlighet att avliberaliseras!

På uppdrag av Världsanden anropar jag de klentrogna: För er är tvenne extra föreställningar av Färdigflabbat utlysta. Gån och se. Låten Hypnotografen eder rena och vederkvicka.
27 och 28 april kl 19.00. Boka på Teater Tribunalen, för framtiden främst, för den innevarande dagens glädje även, och för de stupade, drömmarna, byggarna som gick före oss.

Kättaren - text ur Färdigflabbat

”Man må se till, om det skett med fog och rätt, att kättarna i Goslar, sedan man länge undersökt deras vidskepelse och med rätta utfärdat kyrkans bann över dem, dessutom hängts endast därför att de icke ville döda några höns.” (Kaltner anf. arb. s. 15, Lea anf. arb. 1:XV.)

"Och så kom då det heliga evangeliet och Guds ord i ett storliga ont och skadligt missförstånd... Alltså, när man predikar om kristlig och broderlig kärlek,... så ville det gemena folket, det alla ting gemensamma vara skulle, eller ingen överhet, herrskap eller junkerskap, den ene lika så mycket som den andre, börandes den ene vara skyldiger att låna åt den andre men ingen att ge sådant tillbaka och betala, kräva eller begära.” (Kaser: Politische und soziale Bewegung im deutschen Bürgertum, Stuttgart, 1899, s. 219.)

Herre. Nu i gryningen ska jag tas av daga och jag bävar inte så mycket därför, men undrar mer varför. Jag har nu fått höra att jag ser ut som en bild av dig, men så illa har man mig rådbråkat med gissel och påkar att jag tror jag ser värre ut än vad du gjorde innan du lämnade detta livet för att som man sagt mig ta på dig allas våra synder om vilka jag enligt mina vedersakare omfattar fler än jag visste fanns. Ändå tyckte flickorna att jag var en fager pojke för inte alls så länge sedan, men när någon nu ser mig skriker de av fasa, ty så fult har man mig pinat. Om du nu ser mig, vilket jag fram till för några veckor sedan trodde, så vet du bäst vem av oss som lidit hårdast. Det kan mycket väl vara jag, emedan inte en hel värld kommer att minnas mig, som bara försökt gå din väg och leva som du sa och som dina apostlar levde. Detta är i alla fall vad jag trodde. Med möda försökte de som ledde oss lära oss enfaldiga läsa och jag lärde mig faktiskt alla bokstäverna, om jag så inte alltid var kvick på att reda ut vad de betydde när de fogades allt för långt samman. Nu har man förklarat att även det var en synd... Men vad man berättade att du en gång i tiden sade var i alla fall att ”allt vad man gjorde mot dessa dina minsta, det gjorde man ock dig” och vidare att det var lättare för den med pucklar försedda hästen som i boken kallas kamel och som jag förmodar är lika stor som en häst att ta sig in igenom det lilla nålsögat än det skulle vara för en rik herre att komma i din himmel. Och om apostlarna, vilka var först Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder; Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob, Alfeus' son, och Lebbeus; Simon ivraren och Judas Iskariot, ja, att de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Och att de troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov.
Så gjorde också vi och nästan aldrig stal vi av det som andra med orätt hävdade var deras, men vi delade på det vi hade, och vi arbetade gemensamt på jord som legat för fäfot eller aldrig brukats, och vi delade brödet så som du lär ha gjort. Vi jagade väl i början med snaror, men sedan några anförde det att även alla fän och kräk var skapade för Guds glädjes och sin egen skull och också kan tänkas ha själ, stekte vi inte mer fågel eller hare.
Vi lärde att det inte var synd att vara människa och vi delade läger med dem vi behagade och fann lust och glädje i och barnen tog vi för att vara allas och som jag tycker togs de väl omhand och vi slog aldrig dem, då du själv lärt att de skulle komma till dig och vi inte kunde tro att du ville se dem för att slå dem.
Men då höga biskopar och riddare red in i våra läger och anförde att marken vi bebodde var given traktens frälse och vi inte mer värda var än boskap och då deras svärdshopar red ned oss och stack våra usla kojor i brand och dräpte ett antal av de våra samt förgrep sig på våra kvinnor härdade vi inte ut åsynen av detta utan reste yxor och grepar mot dem så att de flydde och väl också något litet bet i gräset. Vi samlades till rådslag alla, gamla och unga, kvinnor och män och vi bad tillsammans till dig och visste att det sista inte var sagt och att herrar riddare och biskopar nog snart skulle återvända efter denna nesa för att oss nedermeja som gräset på ängen. Varför du inte hörsammade oss när vi oss till dig vände i vår stora nöd och förtvivlan är för mig en stor orätt. Emellertid så följde vi dig och dina egna ord och som en del guld, detta djävulens glitter låg kvar på valplatsen tänkte vi på det du sagt att den skall som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” Och vi väl visste nog nu att också vi räknas som förbrytare och vi tänkte att du själv ville att vi skulle rusta oss och sedan skedde just det att vi oss rustade med fler än de två svärd du sagt skulle räcka.
Ganska snart började sedan stort krig mot oss, dina minsta, och vi slog tillbaka men ej så hårt att vi seger kunde vinna. Hundra och hundra och hundra igen av oss är nu inte längre mer än kadaver och andra har rannsakats och dömts till att bestiga galge och bål och så sönderslagen och sargad blev jag att jag inte mer kunde uthärda utan bekände ömkligt att jag ej tror på treenigheten, att du är gud, fader och helig ande i ett och samma väsen eller liknande, att jag ej tror på den obefläckade avelsen, att jag mot överheten mig uppsatt har, horat och vanhelgat budet om äktenskapet, mördat och spridit Arianus och andras för mig okända läror. Att jag vägrat tala med deras munkar och ej visat ånger stämmer ju inte emedan jag talat med dem om ock med så sönderslagen och fasligt uppsvälld mun att ej annat än stön och grymtanden kan ha undsluppit mig. Och det jag ångrar är att jag på dig har trott och litat och inser nu väl att vi små i vårt armod måste slå hårt för att alls få någon rätt. Att vi älskade och sjöng är svårt att ångra, men nog hade vi väl hellre övat oss mer med svärd än vad vi gjorde. Jag säger nu farväl till dig. Vi mötas nog aldrig, men det helvete de dömt mig till är nog inte till och det räds jag alls inte. Mitt korta liv skall nu snart släckas och så även de vars glädje, sorg och kamp jag delat. God natt, du som jag anropat och kallat herre.

10 apr. 2011

Ny chans att avliberaliseras!

På Världsandens befallning ges nu två extra föreställningar av Färdigflabbat! Den 27 och 28 april, kl 19.00. Teater Tribunalen

Öppet brev till Ingegärd Waaranperä, DN och Karin Olsson, Expressen

Bakgrund: Efter intryck av ett år präglat av mediamonopolens kampanjande för monarki, krigshets och Natoanslutning, expropriation av offentlig egendom och likvidering av uppnådda liberala framsteg, för en politik i språng mot avgrunden, beslutar den fria, radikala teatergruppen Teater Tribunalen att under uppsättningen ”Färdigflabbat” av och med undertecknad att 1. inte uttala sig i borgerlig och kommersiell media, 2. inte skriva i den samma, 3. ej annonsera i den, och 4. inte skicka särskilda inbjudningar till dess recensenter. I akt och mening att inte göra skiten intressantare än den är.
Det påstås då av starka krafter att det i Stockholm och därmed i Sverige finns en offentlighet, en offentlig debatt, ett pågående kritiskt samtal som för vårt samhälle framåt just för att viktiga tankar tillåts brytas till framstegets fromma och att detta förhållande (som ju alla vet är ett resultat av medvetna och humanistiska herrars kamp för yttrande och egendomsrätten) är ett ett av de säkraste och mest omisskännliga kännetecknen på att vårt samhälle är ett av de yppersta i denna världen. Vi förvaltar här i höga Norden de vackraste arv mannen(!) lämnat efter sig: Atens Agora, upplysningens och de amerikanska och franska revolutionernas odödliga idéer; ja kampen för medborgerliga fri och rättigheter har här nått sin fullbordan... Ja, för en offentlighet lik vår går folk på andra platser i denna dag i döden. Dag ut och dag in trotsar människor tanks och batonger för att införa mediamonopol! Det är vad DN:s teaterkritiker Ingegärd Waaranperä (DN 26/3) slungar ut i sin harm över att en liten fri teatergrupp i Stockholm prövat tanken att under en månad inte föra sitt bidrag till offentligheten genom Bonniers och Schiebsteds konglomerat. Och Expressens kulturchef Karin Olsson eldar (2/4) på och anser det som rena tokerier att inte vilja ha att göra med hegemoniska organ som bidrar till att göra världen diminutiv och obegriplig, går maktens ärenden, till hälften består av reklam, öppet kampanjar för sina ägares intressen, slickar rövar och bestämmer agendan för vad som får sägas och hur. Mina damer, vad hånfulla och arga ni blir! Och hur övertygade ni verkar vara att ni har rätt och vi har fel. Att jag många gånger har fel erkänner jag och förklarar att jag är i min fulla rätt att ha det. Men ni har aldrig det? Ni går inte monopolens ärenden? Ni tjänar inte som de alibi era ägare hånar bakom era ryggar? Ska vi vika oss för det faktum att två jätteföretag ÄR den offentliga debatten? Ja, oroa er inte, det sista kommer vi ju av nödvändighet under överskådlig tid att göra... Men jag slår mig stolt för bröstet och konstaterar vilken oväntat lyckad strategi det var att få upp er i ert öppna luftrum så att den uppmärksamme kan se med vilken kraft ni hävdar den intellektuella flygförbudszonen! Och att er reflex att när så krävs öppna total och skoningslös eld mot det minsta embryo till opposition mot den som sjunger i en mer sannare och vackrare tonart än den uniforma kör av liberala, enstämmiga megafoner ni ingår i, så tydligt exponeras av de få som fortfarande inte bläddrar direkt till hovskvaller och sport. Men jag frågar nu er: Är ägarkoncentrationen utan betydelse?

31 mars 2011

Kommunistiskt nybygge i Lipara

Ur Socialismens historia av Max Beer
Enligt vad den sicilianske författaren Diodoros (bok 5, kap. 9) berättar beslöt kring år 580 flera Knidos och Rhodosinvånare att lämna sina hemorter, enär de var missbelåtna med de lydiska konungarnas tryckande välde. De seglade västerut och då de landade vid Lipara (en ö vid Sicilien), mottogs de vänligt av därvarande invånare och lät av dem övertala sig att tillsammans med dem bilda ett gemensamt samhälle. När senare tyrrheniska sjörövare ansatte dem, byggde de sig en flotta och fördelade sig så, att en del av dem bebyggde de andra öarna som gemensam egendom medan de andra försvarade dem mot sjörövarna. All egendom förklarade de för gemensam och de levde även i gemensamma måltidsorganisationer (syssitier). Det gemensamma livet varade en tid framåt, men sedan fördelade de ön Lipara, där också staden låg, sinsemellan och odlade de andra öarna gemensamt. Till sist fördelade de samtliga öar på tjugu år och så snart denna tid var ute utlottade de ständigt på nytt egendomen.
Institutionen med måltidsorganisationer fanns också på Kreta. Samtliga kretensiska medborgare utspisades gemensamt av allmänna medel. Platon tror, att måltidsorganisationerna inrättades i syfte att hälla medborgarna krigsdugliga eller skydda dem för någon nöd. Han anser dem för en gudomlig nödvändighet (Om lagarna, bok 6, kap. 21) och räknar dem som institution med i idealstaten (Staten, bok 8).

21 mars 2011

Från Facebook

"Så här skall teater vara..som en distortad megafon i det kalla Stockholm. En mistlur. En knuten

näve innanför märkeskavaj-fickan. En sprucken röst i nattsorlet. Fantastiskt. Fanatiskt. Roligt och ledsamt på samma gång. Stadsteatern och Dramaten och allt vad ni heter..släng er i väggen! För alla emot och för. Se den vilken sida om liberalismen ni än må stå på."

18 mars 2011

Text om bakgrund - utfasad

Vi har tidigare från denna Tribunal genom föreställningen Jan Shaman går på stan, från våren 2008, kungjort det glada budskapet att segerfesten kan börja, att segern efter så många år, sekler, årtusenden, efter så många liv, efter nederlag på nederlag i ofattbara, hånfulla, grymma och repetitiva serier slutligen uppnåtts. Vi har här avtackat och ärat världsandens heroer av vilka de flesta utgjordes av publiken den gången. Några av er som är här nu kände er träffade. Måhända med rätta. Men ännu troligare inte. Vi har förklarat att människans blodiga förhistoria är till ända och att vi från denna Tribunal, världsrevolutionens ledningscentral, världsandens främsta redskap, fört vår art över den avgörande tröskeln mellan nödvändighetens rike och frihetens. Att vi är fria att ha anspråk på allt. Vi var alltigenom ärliga den gången. Men vi tror inte att vi blev förstådda. Vi försökte spela upp en pjäs i tre akter den gången...

Vi var roliga och charmiga. Vi ville inspirera er till att sakta ner era steg, se er om, återuppväcka den uråldriga längtan efter Communis , tänka och sedan ta ett avgörande kliv framåt. Det gjorde ni inte.

11 mars 2011

ALLARM - Färdigflabbat endast till och med den 3:e april!

Hemsidan fungerar igen så boka på.
Ytterligt få återstående föreställningar.
Spelas fredagar och lördagar kl. 19.00, söndagar kl 16.00
Boka snarast på http://www.tribunalen.com/

7 mars 2011

En fisliberal Lisbeth Salander?

Teater Tribunalens hemsida är hackad av någon. Biljetter kan bokas på telefon 08 - 84 94 33

4 mars 2011

Statusuppdatering

Genrep och premiär är avklarade. Nu börjar spelperioden som sträcker sig fram till första helgen i april.
Den del av den evidensbaserade föreställningen som är mest svårhanterlig för mig är avdelningen som kallas "mental statusuppdatering" och som utgör ett avbrott och som ska leda till en diskussion. Frågan jag vill lyfta upp handlar om det offentliga samtalet och ingår i diskussionen om bojkott av de borgerliga medierna, som ju nu är bruten, se regeringsorganet. Det är svårt att leda ett demokratiskt samtal när man är centralfigur i en föreställning och alltså har försatt sig i en sorts maktställning. Moderatorskapet fungerar liksom inte. På genrepet uppfattades jag som så pass uppgiven och sorgsen att publiken blev ledsen och på premiären som för försiktig eller för otålmodig samt anklagades för att ta upp en fråga som i ljuset av händelserna i Nordafrika inte är så viktig. Jag menar ändå att det är ett problem att föra ett samtal i media som tillsatt en utrikesminister som är anklagad för folkrättsbrott och som inte vill ta ställning mot Libyens pråliga diktator därför att stabilitet i den imperialistiska världsordningen är överordnat allt annat. Jag lär mig väl under spelperiodens gång att initiera en bra diskussion. Ni får gärna hjälpa till. Se vidare den förvirrade men käcka recensenten från nummer.

16 feb. 2011

Rom i Färdigflabbat. Scen.


Och Rom är den eviga staden 
Så hård, så stark och så bländande
Så överlägsen, så oövervinnerlig
Att ingen, ingen kan mäta sig med denna Makt
Rom når dig innan du når Rom
Till Rom sugs all världens rikedomar upp 
som rov, som import, som genom trolleri
Metallerna själva ger vika, ut ur sina berg slits de upp
och ringlar sig till Rom
För Rom förvandlas skog till öken
För Rom töms hela trakter på folk
som förs till Den eviga staden
Triumfatorn, triumfatorn kommer! Ave! Under triumfbågen kommer de!
Gisslade och nakna paraderar kuvade folk på stenlagda gator,
och under jubel tvingas de på knä och detta kallas triumftåg
för att sedan säljas på den öppna, fria slavmarknaden 
där tillgången är så stor att priset pressas ned och marknaden reglerar sig själv
Ingen är för fin eller för enkel, för ful eller för vacker, för liten, för smart eller för dum
för att inte kunna få en prislapp på öppna, öppna marknaden.
Bordeller, gruvor, och de väldiga lantegendomarna, de ständiga byggena, arenorna, templen, akvedukterna slukar slavar.
För den strävsamme, dygdige, anspråkslöse och praktiske medborgaren, den lantligt enkle patriarken, familjefadern, pater familias står kockar, drottningar, filosofer, bildhuggare, jungfrur till buds om han vill slanta upp.
I Rom förvandlas människor till ting och egendom och romerska jurister och lärda män funderar över hur denna magi går till och då människan nu blivit ett ting bland flera kommer man på att en slav är ett talande redskap och låter sig därmed nöja.
Viska aldrig till någon om Rom!
Frukta det bara. Hata är ingen större idé, du britt, du galler, du grek, du syrier, du jude, du nubier, du egyptier, du thrakier, du german
Roms språk är världsspråket
Roms lagar är världens lagar
Roms hjärta är av stål och Roms nävar hårdare än hjärtat
Erkänn Rom eller utplånas
I våra hjärnor har präntats in ett evigt Rom
Åh, antiken! 

Då är det gott att minnas slavarna från kultur och underhållnings branschen,
för i Rom hade ordet kultur också en negativ klang precis som hos oss och romarna var  mer för events än teater ....
Slavarna från underhållningsindustrin i Capua fann det tröstlöst och föga meningsfull att på arenor slå och slå och slå och slås ihjäl inför publik. 
År 73 före vår tideräkning sprängde de sina bojor, kanske 80 stycken gladiatorer, för att kanske vinna en värld...
Och av kanske 80 underhållare växte en slavarmé upp som en del tror räknade 120 000 beväpnade frihetskämpar, partisaner, spartakister och deras ledare bar namnet Spartacus och legion efter legion, åh dessa oövervinnerliga, dessa av odödlig ära överhöljda romerska legioner, dessa fulländade krigsmaskiner, världens gissel, senatens och det romerska folkets bästa söner mejades ned, ja flydde, flydde eller dog av slavarnas vrede.
I Spartacus armé talades alla den tidens kända språk, och av var och en efter förmåga och till var och en efter behov var den teori som praktiserades bland slavarna. Och Roms ära trampades i smutsen och Rom rodnade av skam och Rom hotades i grunden och till slut segrade Rom och Spartacus och hans kamrater spikades upp på kors på den stenlagda via Appia och man påstår att det blev ett överflöd av kött och att korvarna under ett par månader var av prima magert, kalorisnålt och senigt människokött, ty Rom hade gott om entreprenörer. 

Låt oss besöka en liten tillställning i Rom år 72 före vår herres födelse.
En romare som inte ens fruktar Jupiter kan säga så här
Jag är mätt och magen spänd – det var det
Jag ser mig om i världen och fruktar knappt något alls
Utom Spartacus!
Jag fruktar bara slutet på den långa raden av intensiva retningar och sensationer 
Jag är norm för mannen i historien 
Och inte Spartacus!
Där jag gör mig hemma, alltså var jag vill, vart jag än går 
Är sura minen aldrig min, stammande ursäkten aldrig min
Pisspölen på golvet, blodpölen på golvet aldrig min
Förbannelsen som slungas ut kommer inte ifrån mig
Vrålet av smärta är aldrig mitt 
Det ska bli Spartacus!
Tårarna som rinner aldrig mina och jag fryser inte alls
Som slavarna kring Spartacus
Det finns ingen mening alls och det är det som är bra
Nej, det som är mitt är självbehärskningen när det är kul 
Excesserna i våld när det är kul 
Kropparna jag velat ha
Eller så här...  Ärade senatorer, riddare, medborgare, plebs: Dygden och strävsamheten byggde Rom, tände upp barbariets mörker, äran, fliten, måttligheten... Rom omorganiserade kaos till ordning!
Och inte Spartacus!
Applåderna, sångarna, diktarna, krönikörerna jag velat ha
Statyerna som rests föreställer mig, fast modellen var väl en slav
Kanske en Spartacus
Ja, bönerna som bes, bes till mig ”Hav misskund, hav nåd och låt nåd gå före rätt”
I denna värld, bedjare, finns ju ingen nåd och ingen rätt...
Inte för Spartacus
Jag kan mycket, väldigt mycket, men inte ge det som inte finns... 
Det finns ju ingen mening alls 
Inte för Spartacus
Men ta rätten om du kan och tror på den, om du har fler soldater, mer guld
Du förbannade Spartacus
Låt oss glömma slavhopen! Eller låt oss minnas den genom deras representant här, en före detta bonde från vad var det nu? Provinsen Bithynia vid svarta havet?
Bonde! Ville du kämpa med slaven Spartacus?
Själv låter jag luckan öppnas åt dig
Själv pekar jag väl då ut just dig och ber dig stiga in
Själv låter jag så luckan stängas, låsas om dig
Själv låter jag elda under hungriga bronsoxen jag låtit gjuta i skala ett till ett
I vars mage det snart blir blir varmt, blir hett, ja, om dina öron, händer, fötter

Själv så äskar jag tystnad
Och säger:
Till er förnöjelse, ämbetsbröder och systrar, ärade Romare, mina Herrar, Hövdingar– trefalt Hell, Härförare och Entreprenörer, till er förnöjelse Ungdom, rikets förnämsta blomma, kära representanter för industrin, riddare av gyllene kalven, har jag matat denna präktiga oxe med en levande människa och nu snart, när oxens bronsbuk här nu strax den glöder röd ,
ja, då är ju trälen nästan död... tystnad!
Hör!
Och ut ur gjutna oxens mun av brons:
Måööööööööööööööööö...ååååöööööööööööööööööööööööö
Mer genuint och levande brölar min oxe än någon av de som avlats av tjur och ko.
Ja, är det inte en rolig tingest, så säg. På tal om kor och tjurar:
Nu kommer horor av alla arter, raser och kön, så ta för er och låt er väl smaka 

11 feb. 2011

PREMIÄREN FLYTTAD!

På grund av omständigheter, ruskiga och hemska, har Teater Tribunalen, kanske världsrevolutionens ledningscentral, klokt beslutat att skjuta upp premiären på Färdigflabbat till den 1:a mars.

29 jan. 2011

Om Egypten och revolutionen och Sfinxen utan näsa

"Så här föll den gamla kvinnans ord:

Dammigt är mångas liv
Dammiga var mina dagar
Heliga floden var aldrig min
Heliga flodens vatten delades upp av präster,
mättes upp i krus som
såldes i gyllene tempel ända bort på öarna i havet jag aldrig sett
Bevattnade hungriga gudarnas oändliga marker, släckte gudars törst
Och vaktades av soldater, krokodiler
Och jag var törstig, och jag var het, och inget fett spände mitt skinn och inget fett smorde mitt skinn som ännu har likadana fåror som Nildalen innan regnet

Så blev det paradigmskifte en liten tid...
Slöjan för min blick slets av
jag synade den värld jag känt
fann att den inte var något att ha.
Men hundra gudar eller fler blev en
Obarmhärtige Solen som vi kallar Aton
värmde jorden upp för alla, även för mig,
blev mild, så mild och Heliga flodens bördiga marker blev även mina

Aldrig trodde jag att världen kunde vara annat än så som de sagt att den skapats.
Att de med knutpiskor, rakade huvuden, tunna ländskynken och smycken av glimrande metall och av bronsspjut eskorterade kunde störtas, utskrattas och tvingas till ödmjukhet. Hon fortsatte:

Men det gick!
Jag ärar farao Echnaton och vackra Nefertiti för deras raseri.
Jag ärar farao Nefertiti och vackra Echnaton för att av aldrig blev redan snart
Och att redan då var tiden mogen, och den var det jämt och den är det jämt och det vet alla och de modiga vet det och de fega vet det och de rika har alltid, alltid fruktat det de vet alltsedan Vackra Nefertiti och Farao Akenaton

Sa gumman till rymden och såg Solstaden brinna upp och hörde hammarslagen hugga upp bilderna av solen Aton och Nefertiti och Echnaton som menade att jorden tillhörde alla

Och den unga flickan som kanske var dottern sa:

Våra sinnesförnimmelser och erfarenheter har visat att det praktiska
kommer före teori
Solen är mycket praktisk och dess egenskaper ytterst praktiska
Så vi gör en teori av kunskapen
Kamrater Farao och kloka Nefertiti var parollen: Poesin till makten!

Nu brinner vår stad, fienden skiter i all teori, de litar på praktiken
Lika bra att vi också gör det

Men jag kan till dig, du gamla, säga att du redan tidigt visste att
Jorden du trampar är din och tordyvelns
Regnet är lättare att glädjas åt om även
du får äta av det som åkern återger -
återger regnet och ditt arbete nedlagt i kanaler, i dammar, i cisterner, med böjd rygg, slitandet med djävla bronsåldersskitredskap (ett begrepp stavningsprogrammet föreslår ersätts bäst med Krisberedskapsmyndigheten eller broderskapsrörelse), över åkrar vid sådd, skörd och det som är där emellan, spridandet av slam och dynga
Återger bröd!
Ditt arbete är
Din födslovånda är
Vårt gemensamma intresse

Och den gamla kvinnan fyllde i:
Ja, allt det där är enkelt, förbannat rudimentärt! Jag vrålar POESIN TILL MAKTEN!
Och jag har ännu mer att säga, så gammal kärring i dubbelriket Egypten för 3300 år sen jag är:
Historien om alla hittillsvarande samhällen, och vårt är ta mig fan ett av de första, är historien om klasskamp och om en revolution får sociala konsekvenser så är det en social revolution
Vem byggde de redan när jag var barn 1000 - åriga pyramiderna och hemliga Sfinxen? Tusentals gjorde det!
Hur skapas en högkultur? Hi hi hi? Det är det ingen som vet? Genom att organisera och planera arbetet! Och när nu hundratusentals, nej, miljoners, människors arbete organiserats och planerats så undrar jag om det inte ändå är sorgligt att resultatet av denna ofattbara möda endast ändade i enorma gravmonument för enskilda , obehagliga mumier? Vi kräver att alla egyptologer och uttolkare av hieroglyfer och idioter på History
omgående lägger sig på sanddynorna och låter sig gnagas av schakaler!
Sfinxens leende döljer kalla profitkvotens fallande tendens och näsan på monstret borde aldrig sats dit
Kort sagt, sköna Nefertiti och hennes man var inte ensamma om att störta profitörerna!
De bara utfärdade det nödvändiga dekretet, som är en berömd sång i new age – kretsar, om att
expropriera expropriatörerna.
Vårt arbete vanställs genom årtusendena av dreglande sarkofagofiler: Hör på, gott folk, vi avslöjar Egyptens falska profet! En socialistisk tyrann! Redan från början ett FIASKO. Läs populär historia om Solstadens Achetatons uppgång och fall. Kättarkungen som socialiserade prästkapitalisternas egendom led av inälvsmask, led säkert av Fröhlichs syndrom, hydrocefali, fettsot, akromegali, blev eunuck i Nubien, var kvinna...

Och så tittade de båda kvinnorna en sista gång mot Achetaton som låg i Tell el Amarna och ropade unisont Leve de Socialistiska Solstaternas Rådsunion.

Det halvdöda spädbarnet, som var en gosse tjöt ut i natten: Den egyptiska tempelkonsten har genom Echnaton lyfts från mörker till ljus! De ikonografiska temata är också nya! Borta är alla traditionella mytologiska bilder, borta är det egyptiska pantheon till förmån för solguden, vilken i Karnak efter en kort tid inte längre framställs som som en falkhövdad människogestalt, utan som en solskiva, vars livgivande strålar sänks ned till människornas värld. Det finns i det nya materialet genrescener som aldrig tidigare skådats i tempel, hämtade från verkligheten, alltifrån bagarnas arbetsplatser till fågelgårdarnas virrvarr. Mycket mer än tidigare arbetar konstnärerna med en snapshotteknik, som gör att bilderna lyfts ut ur den evighet som annars så genomgående karakteriserar den egyptiska konsten.

Vad gossen menade var att den första dokumenterade socialistiska rörelsen och dess revolution framställde människorna som individer i en konkret verklighet och inte som konforma statister i en abstrakt evighet. Därpå vände de helt om och försvann ur sikte, sjungandes solsången som var deras hymn.

”All boskap betar tillfreds
Träd och plantor grönska
Fåglarna flyga upp ur sitt bo
Deras vingar lovprisar Dig

Alla småboskap dansar på sina fötter
Fisken i strömmen spritter inför Dig
Dina strålar tränga ned i havens djup
Du, som gör säd till människor,
som håller barnet vid liv i moderlivet
som tröstar honom tills hans tårar sluta
Du giver livets fläkt åt allt du skapat
När fågelungen piper i ägget
ger Du den luft till att leva

Var och en har mat
och var och ens levnadstid är räknad”

Och det sista man hörde från dem när sången klingat ut var spädbarnet som undslapp sig följande:
Ett verkligt radikalt, kulturpolitiskt drag av Echnaton och hans tid är legitimeringen av det talade språket såsom skriftspråk..."

Ur Färdigflabbat, premiär 26/2 2011 på Teater Tribunalen

28 jan. 2011

Jag och Kollontay i ett av våra första möten



400 år före Kristus smiddes diaboliska planer för ett rättvist och jämlikt samhälle. Vi slapp det då, och vi slipper det än idag, men se upp: plötsligt står någon dåre, extremist eller kvinna där och ropar på människovärde åt nästan alla...

26 jan. 2011

Guds återbesök i den akademiska världen?

Hej! En brandfackla har kastats in i fönstret i det sekulära varumagasinet. Upprymda professorer konstaterar i SvD Brännpunkt, husorgan för reaktionen, att människor mår bättre om de har något att tro på. Om dessa lärde män istället för att ge sig på människor som har en uppfattning som stämmer väl överens med det mesta vetenskap sysslar med, kunde dra slutsatsen att människor som bara tror på konsumtion och kamp mot nästan mår dåligt, vore det långt mer relevant. Att detta samhälle är ångestframkallande kan knappast skyllas på ateisterna. För övrigt rekommenderar jag er komma till Teater Tribunalen i vår och ta emot Evangelium enligt Jan Schaman.

25 jan. 2011

Debatt

Som jag tidigare nämnt så är detta utkast till principhållning underkastad debatt på teatern. Min linje anses som löjlig av flera personer med inflytande. Deltag gärna själva! Jag kommer att göra ytterligare kommentarer senare. Ni kan också vända er direkt till tribunalen.com

21 jan. 2011

Uppmaning till fullständig och omedelbar bojkott av all borgerlig media!!!

Bakgrund
Teater Tribunalen har sedan grundandet strävat efter att ta plats i den svenska offentligheten och genom uppsättningar, aktivism, seminarier och uttalanden, etc, sätta en egen dagordning och vinna gehör för denna. Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning detta har lyckats. Utan tvekan definieras en teaters bidrag till det offentliga samtalet i första hand genom dess förhållande till åskådarna; tilltal och förmåga att göra agendan tillgänglig. Vår ambition har dessutom varit att nå utanför den krets som utgörs av publiken. Vi har strävat efter att nå de stora stockholmstidningarnas ledarredaktioner. Ibland har detta lyckats. Vi har då ömsom varit nöjda med att ha irriterat somliga skribenter, ömsom blivit sårade av deras hånfulla ton. Vi har gjort bedömningen att det varit en viktig fortsättning av samtalet att bli tolkade och bedömda av de stora tidningarnas stora kritiker. Vi har tagit det som intäkt på en stigande aktning. Man har bett teaterns representanter att göra uttalanden och kommentera i första hand kulturpolitiska frågor. Och vi har gjort dem till viljes, intalande oss själva att vår röst respekteras och är viktig. Vidare har vi utan tvekan känt sympati för de skribenter som vi tror delvis delar våra värderingar och som för en egen kamp för utrymme på krympande kultursidor.

Nuläget
Teater Tribunalens identitet bygger på en oppositionell positionering till vänster. Är identitet samma sak som att faktiskt vara? I andra sammanhang klagar vänstern på att den inte uppmärksammas i borgerliga och kommersiella media. Denna inställning är desto märkligare som den tycks bygga på en oskuldsfull uppfattning om dessa mediers egentliga funktion. Den är givetvis att stödja den rådande ordningen!

Frågan ställs nu: Är det inte att i viss mån bidraga till dessa mediers attraktionskraft att låta sig speglas i och av dem? Och därmed exponera de uppskattningsvis 3000 läsare som följer dessa kultursidors teaterdebatt för övrig propaganda, desinformation och reklam?
Svar: Om man som vi tar oss själva på allvar av så är svaret JA och en bojkott förordas därmed.

Nästa fråga: Är det inte kontraproduktivt att bojkotta de tveklöst största representanterna för det sk offentliga samtalet?
Svar: Förmodligen ur ett kortsiktigt perspektiv. Men det är inte säkert. Bättre, ja nödvändigt är att hjälpa oppositionen att bygga egna plattformar för en ny, radikal offentlighet. Dessutom, public service - företagen är större, når hela landet och exponerar inte lyssnare och tittare för reklam och skall tillsvidare inte bojkottas.

Nästa fråga: Har inte Tribunalen på alla sätt behandlats välvilligt av Leif Zern, Lars Ring, Nils Schwartz, Claes Wallin, Ingegärd Waaranpera med flera?
Svar: Jo, men det är inte det frågan gäller. De har kramat oss, slängt liderliga kyssar över oss och någon gång vällustigt svingat spankingpiskan över vår röda rumpa. Den offentliga diskussion vi velat föra har emellertid avstannat där. Vår och deras uppgift är inte att medverka till en allmän avtrubbning genom att låtsas förändra det kollektiva medvetandet genom att synas i skitmedia. Om de är seriösa borde de omedelbart säga upp sig och ansluta till en oppositionell offentlighet.

Ny fråga: Är det inte en extremistisk hållning?
Svar: Absolut! Men svensk debatt lider inte av för mycket vänsterextremism. Nej, den lider i desto högre av en extremistisk, borgerlig, kälkborgerlig, småborgerlig och även spetsborgerlig konsensus!

Följdfråga: Är det inte ett barnsligt resonemang?
Svar: Jo, om barnslighet är detsamma som berättigad harm över sakernas tillstånd.

Fråga: Vad skulle Lenin ha sagt?
Svar: Han skulle bli glad, ty om det finns de som lider av kommunismens barnsjukdomar så borde det väl snart dyka upp någon som tillfrisknat?

Konsekvenser av ovan:
Vi kommer tillsvidare inte att annonsera i borgerlig-kommersiell press.
Vi kommer tillsvidare inte att ge förhandsintervjuer i borgerlig-kommersiell press.
Vi kommer tillsvidare inte att debattera i borgerlig-kommersiell press.
Vi kommer tillsvidare inte inbjuda borgerlig-kommersiell press till föreställningar.
Vi kommer att arbeta med alternativ press och media och med public service.
Vi kommer att självkritiskt utvärdera denna linje.

Jan Schaman stiger upp mitt på dan

19 jan. 2011

Slutflabbat!

Vänner och fiender. Jag erbjuder er att ta del av min skaparvånda. Jan Schaman ska åter upp på Teater Tribunalens scen. Ämnet denna gång är våra föregångares kommunism och startar i skrivande stund med Echnaton och vackra Nefertiti som enligt mig och många andra genomförde den första dokumenterade kommunistiska revolutionen. Sedan är meningen den att vandra vidare genom historien via grekiska filosofins kommunism, den judisk kommunismen, den urkristna kommunismen och vidare fram till 1848. Max Beer är min ciceron. Som ni förstår är det ett ganska omfattande arbete och jag drabbas inte sällan av skrivkramp. Saken är att vi ska ha premiär den 26:e februari och det är snart! Därför tar jag gärna emot uppslag, texter, galla...

Vidare har Teater Tribunalen och jag olika uppfattningar om hur vi ska förhålla oss till borgerlig och kommersiell media. Jag har skrivit ett utkast till principer i saken som ifrågasats av de räddhågsna elementen på teatern. Jag upplever nämligen att vår uppgift är att skapa en parallell offentlighet. Jag kommer att lägga upp den vid intresse.

Nå, adjö och gör nu något viktigt, kamrater.Jan

18 jan. 2011