Öppet brev till Ingegärd Waaranperä, DN och Karin Olsson, Expressen

Bakgrund: Efter intryck av ett år präglat av mediamonopolens kampanjande för monarki, krigshets och Natoanslutning, expropriation av offentlig egendom och likvidering av uppnådda liberala framsteg, för en politik i språng mot avgrunden, beslutar den fria, radikala teatergruppen Teater Tribunalen att under uppsättningen ”Färdigflabbat” av och med undertecknad att 1. inte uttala sig i borgerlig och kommersiell media, 2. inte skriva i den samma, 3. ej annonsera i den, och 4. inte skicka särskilda inbjudningar till dess recensenter. I akt och mening att inte göra skiten intressantare än den är.
Det påstås då av starka krafter att det i Stockholm och därmed i Sverige finns en offentlighet, en offentlig debatt, ett pågående kritiskt samtal som för vårt samhälle framåt just för att viktiga tankar tillåts brytas till framstegets fromma och att detta förhållande (som ju alla vet är ett resultat av medvetna och humanistiska herrars kamp för yttrande och egendomsrätten) är ett ett av de säkraste och mest omisskännliga kännetecknen på att vårt samhälle är ett av de yppersta i denna världen. Vi förvaltar här i höga Norden de vackraste arv mannen(!) lämnat efter sig: Atens Agora, upplysningens och de amerikanska och franska revolutionernas odödliga idéer; ja kampen för medborgerliga fri och rättigheter har här nått sin fullbordan... Ja, för en offentlighet lik vår går folk på andra platser i denna dag i döden. Dag ut och dag in trotsar människor tanks och batonger för att införa mediamonopol! Det är vad DN:s teaterkritiker Ingegärd Waaranperä (DN 26/3) slungar ut i sin harm över att en liten fri teatergrupp i Stockholm prövat tanken att under en månad inte föra sitt bidrag till offentligheten genom Bonniers och Schiebsteds konglomerat. Och Expressens kulturchef Karin Olsson eldar (2/4) på och anser det som rena tokerier att inte vilja ha att göra med hegemoniska organ som bidrar till att göra världen diminutiv och obegriplig, går maktens ärenden, till hälften består av reklam, öppet kampanjar för sina ägares intressen, slickar rövar och bestämmer agendan för vad som får sägas och hur. Mina damer, vad hånfulla och arga ni blir! Och hur övertygade ni verkar vara att ni har rätt och vi har fel. Att jag många gånger har fel erkänner jag och förklarar att jag är i min fulla rätt att ha det. Men ni har aldrig det? Ni går inte monopolens ärenden? Ni tjänar inte som de alibi era ägare hånar bakom era ryggar? Ska vi vika oss för det faktum att två jätteföretag ÄR den offentliga debatten? Ja, oroa er inte, det sista kommer vi ju av nödvändighet under överskådlig tid att göra... Men jag slår mig stolt för bröstet och konstaterar vilken oväntat lyckad strategi det var att få upp er i ert öppna luftrum så att den uppmärksamme kan se med vilken kraft ni hävdar den intellektuella flygförbudszonen! Och att er reflex att när så krävs öppna total och skoningslös eld mot det minsta embryo till opposition mot den som sjunger i en mer sannare och vackrare tonart än den uniforma kör av liberala, enstämmiga megafoner ni ingår i, så tydligt exponeras av de få som fortfarande inte bläddrar direkt till hovskvaller och sport. Men jag frågar nu er: Är ägarkoncentrationen utan betydelse?